Familjen Öberg öppnar sin dörr för flyktingbarn
SVEDALA/HÄSTVEDA. – Vi har pratat om att vara familjehem i flera år. Jag
vill tillbringa mer tid med våra tre barn och känner att jag också har tid
att öppna vårt hem till någon annan som är i behov av det, säger Annelie
Öberg.
I början av året annonserade Svedala kommun efter familjehem för ensamkommande
flyktingbarn. Familjen Öberg visade sitt intresse och fick snabbt tillökning
på gården i Hästveda
– Allt gick väldigt fort. Efter socialförvaltningens utredning gick det inte
många månader förrän jag och Stanley, min make, stod på flygplatsen i
Kristianstad och välkomnade Joseph. Vi tryckte oss mot fönstret och såg
honom direkt. Han gick där med två plastkassar i händerna.
Nu återstod bara en bilresa innan familjen var komplett. Hemma väntade de egna
barnen.
– Vi visste väldigt lite om varandra. För att förbereda honom hade jag med mig
fotografier av huset, hans rum och våra tre barn.
De traumatiska händelser som präglat sjuttonåriga Josephs liv och flykt har
varit svåra att hantera. Både för honom och familjen.
– Vi hade inte klarat oss utan all handledning. Det är viktigt att få tid att
ventilera tankarna och inte bara samla allt i en bubbla. Det tog lite tid
innan vi kom nära varandra. Josephs ovissa framtid gjorde ju att han var
väldigt avvaktande och osäker.
Under sommaren åkte familjen på semester. Då fick de tillfälle att komma
närmare varandra.
– Vi har alltid haft en god kontakt men på sedan utflykten kom vi varandra
inpå djupet. Vi skrattade mycket, han spelade fotboll med barnen och
småretades sådär som en storebror brukar göra.
Annelie Öberg berättar om en förfluten tid. För två veckor sedan förlorade de
Joseph. En kväll återvände han aldrig till sitt rum.
– Joseph fick ett utvisningsbeslut och bestämde sig för att gömma sig. Han
bara försvann. Tyvärr fick vi inte ta farväl av honom ordentligt. Men en
kväll fick vi kontakt med honom på sms. "Hej då", skrev han.
Hur ser du tillbaka på den här tiden?
– Många gånger har det varit väldigt påfrestande och svårt. Men det har också
varit helt fantastiskt. Bakom alla personer finns en spännande historia. Att
få öppna den boken och leva med huvudpersonen är den största erfarenheten av
detta.
Nu har familjen Öberg kontakt med socialförvaltningen igen. Ett annat barn ska
få möjlighet att komma till ett tryggt hem.
För att inte röja pojkens identitet är namnet påhittat.