Från motstånd till medkänsla

Omkretsen.
På två månader gick kommunledningen i Vellinge från absolut nej till ja till flyktingmottagning när det visade sig att man saknade det folkliga stöd man trodde sig ha.

”Det kan inte längre vara ett kommunalt problem i Sverige att ta emot denna strida ström av tonårspojkar från oroshärdar i Asien och Afrika.”

Vellinges moderata kommunalråd Lars-Ingvar Ljungman var märkbart irriterad i sin kommentar om transitboendet i Hököpinge på kommunens hemsida i början på november.

Två månader senare låter det helt annorlunda. Vad var det egentligen som hände?

I över tjugo år hade kommunen hållit linjen: inga flyktingar i Vellinge. Kommunalrådet Göran Holm hade alltid pratat om att det varken fanns bostäder eller jobb. Gång på gång hade politikerna upproriskt tackat nej till förfrågningar från Invandrarverket.

I november öppnade Attendo Care på uppdrag av Malmö kommun ett boende i kommunen för 35 ensamkommande flyktingbarn. Det var en nödlösning. Invånare i byn ilsknade till. De ville inte se några asylsökande i det gamla vandrarhemmet. De ledande politikerna i Vellinge höll fullständigt med.

Det var självklart. Det var den inställningen som gett dem stöd med 68 procent av rösterna i det senaste valet, menade de.

”Kan vi stoppa det, så ska vi stoppa det”, sa M-nämndens ordförande Carina Larsson på transitboendet.

Fast något hände.

Lars-Ingvar Ljungmans mejlbox fylldes och Carina Larssons blogg överhopades av inlägg. Många var uppmuntrande. Men flera var kritiska. Invånarna skämdes och tyckte att det var dags för Vellinge att ändra sig. Några trädde fram i medierna och en opinionsundersökning som Sydsvenskan lät göra visade att den politiska ledningen höll fast vid ett strå som hade börjat ge vika. 58 procent var positiva till att ta emot flyktingar.

I samma veva ringde partisekreterare Per Schlingmann (M) och bad Vellingemoderaterna att tänka om.

Ljungmans uttalande plockades bort från hemsidan. Enligt honom själv för att det var JO-anmält. Han stod fortfarande för åsikterna.

Men i mitten av november kallades Vellingemoderaterna till ett extrainsatt möte om flyktingarna. Göran Holm klargjorde överraskande att alla frågor måste omprövas. Flyktingfrågan var inte längre ett undantag.

Redan innan sittningen var slut skickades pressmeddelandet ut. Plötsligt var det självklart att kommunen skulle ta hand om ungdomarna på transitboendet på bästa sätt. Dessutom skulle kommunen utreda om den skulle ta emot egna flyktingar.

”Situationen är allvarlig. Då måste vi också se vad vi kan göra”, sade Lars-Ingvar Ljungman.

Alla Vellingebor höll inte med. På torget var det stundtals svårt att få kommentarer med namn. Några var riktigt ilskna på att Moderaterna hade gett med sig. Missuppfattningarna kring vad ensamkommande flyktingbarn är för något haglade.

Men den politiska stenen var satt i rullning.

I tisdags, två månader efter att transitboendet i Hököpinge slog upp portarna, beslöt Vellinge kommun att ta emot mellan fem och åtta ensamkommande flyktingbarn.

” Situationen är synnerligen akut. Inte ens vi kan stå bredvid och konstatera att det inte är vårt problem. Vi får också ta vårt ansvar”, sade Lars-Ingvar Ljungman.

Författare: Jessica Ziegerer
Publicerad 14 januari 2010 08.28
Uppdaterad 14 januari 2010 08.28

Omkretsen
Bloggar
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu