När Sydsvenskan åter träffar Hanne Persson och biträdande rektorn och läraren Sara Thenfors Linderoth, är det tillsammans med fyra elever som följt projektet från start och som nu vill sammanfatta vad det lett till.
Vi sitter i ett av de slitna klassrum som snart ska utrymmas då flytten går till Nya Stora Hammars skola någon kilometer bort.
Åttondeklassarna Emmie Andersson, My Malmborg Bosseldal, David Sellman och Max Gullander pratar tillsammans med sin lärare och trygghetssamordnare.
En hel del handlar om rädslor och fördomar.
– De som bor i Rosengård tror väl att alla härute är rasister, säger en elev. Å andra sidan kan man själv uppleva Rosengård som farligt. Jag har kompisar som är så rädda att ta stadsbussen genom Rosengård att de väljer en annan buss.
Hanne Persson berättar att hennes barn från Höllviken kände sig otrygga när de skulle gå i skolan i Vellinge där de tyckte att barnen var snobbiga.
Och Sara Thenfors Linderoth minns hur hon själv uppvuxen vid Möllevångstorget i Malmö faktiskt hade en del fjärilar i magen den första tiden i Vellinge.
– Man behöver inte ens känna sig hotad eller rädd, säger hon. När jag flyttade hit från Malmö kunde det helt enkelt vara jobbigt eftersom jag kände mig utanför, underlägsen och att de såg ner på mig.
– Och det är lika obehagligt även om man inte blir slagen.
Slutsatsen som mejslas fram är att problemen i botten kanske handlar om gammal bymentalitet.
En uppdelning i vi och dom.
Hur är stämningarna idag? Kan attacker som förra året upprepas?
Det tillfälliga gruppboendet för ensamkommande flyktingbarn vid Mellanskolan i Hököpinge har ju lett till både ilskna protester och en JO-anmälan.
Å andra sidan har Vellinge kommun numera ett kontrakt att ta emot ett antal flyktingbarn. Ett nytt gruppboende ska inom två år stå klart i Falsterbo.
Och kommunalrådet Lars-Ingvar Ljungman (M) har uppmanat invånarna att bli mentorer för de nya Vellingeborna.
För Sara Thenfors Linderoth är svaret givet. Dagens situation är bättre än för ett år sedan. Utvecklingen går åt rätt håll.
– Tack vare den här debatten om främlingsfientlighet har vi ju faktiskt fått förändringar eftersom man nu tar emot ensamkommande flyktingbarn i Vellinge, säger hon.
– Sedan får man inte glömma att främlingsfientlighet och motsättningar egentligen finns överallt. Det är djupt mänskligt att hitta grupper att skylla på. Just i denna stund finns det människor som slaktar sina egna.
Men vad pekar då på att ett projekt av den här typen ska ge färre fördomar och mindre rädslor?
– Ur ett lärarperspektiv tror jag att elevernas möten med någon som suttit i arbetsläger såsom Förintelsens ögonvittne Markek Zyto eller någon som tvingats fly från sitt land är de absolut största källorna till kunskap, svarar Sara Thenfors Linderoth.
– Samtidigt måste vi ta på allvar om någon elev varit i Malmö och blivit jagad och kallad snobb. Det är en sanning för den som drabbas.
– Och då går det inte bara att hävda att vi ska tycka om varandra och alla är lika mycket värda. Istället måste vi prata om vad som är svårt vid de här mötena.