KÄVLINGE. På ett rosa täcke i sängen i lägenheten i Kävlinge ligger hennes moster. Hon är svag, vilar mest och får hjälp av hemtjänsten flera gånger om dagen. I köket finns pärmen där alla dagliga besök bokförs. Där står att målet är att hon "ska känna sig trygg och tillförsäkras skälig levnadsnivå".
– Det här är inte klokt. Jag var i upplösningstillstånd när jag kom hem till henne i torsdags, säger Magdalena Hansson.
Förra tisdagen kom hennes moster hem från sjukhuset. Från och med då behövde hon hjälp med nattbestyren av kommunens nattpatrull. Redan första morgonen blev Magdalena Hansson tveksam till hur hon behandlades.
Dörren stod olåst och hennes moster hade fortfarande blöjan från sjukhuset på sig. Hon hade inte fått sin medicin och sov i morgonrocken som Magdalena Hansson satt på henne när hon lämnade henne kvällen tidigare framför tv:n.
– Jag vet inte om hon bara gått och lagt sig själv eller om hon har fått hjälp. Fast då tar man väl av morgonrocken och släcker ljuset?
Nästa morgon blev hon bestört. Dörren var återigen inte låst, mostern låg i byxor och tröja ovanpå sängen och en spruta utan hylsa låg vid fotänden. Den hade sjuksköterskan som tog prover på henne på morgonen glömt kvar.
– Det här får inte förekomma. Vem som helst kan komma in till henne. Råna henne. Slå ihjäl henne. Jag vet inte vad som skulle kunna hända.
Hennes moster, som är som en andra mor för henne, kommer inte själv ihåg mycket från de senaste dagarna.
Hon och systerdottern har fått en ursäkt av sköterskan för den kvarglömda sprutan. Dörren ska ha lämnats öppen för att sköterskan inte hann tillbaka med nyckeln till hemtjänsten i tid innan personalen där skulle besöka henne.
– Alla kan göra fel en gång. Men lämnar man dörren låst två dagar i sträck är det rutiner som inte fungerar. Jag funderar på om det här beror på missuppfattningar. Men ytterst är det en fråga om: Hur vill man själv ha det när man blir gammal? säger Magdalena Hansson.
3% är glada
9% är likgiltiga