KÄVLINGE. Tumörer i lungan, levern och bukspottskörteln. Cellbehandlingar och
upprepade sjukskrivningar. Laila Tomsson är 50 år och vill helst tillbaka
till sitt jobb som undersköterska.
– Det är min högsta önskan, det har det varit hela tiden. När jag blev sjuk
ville jag gå och jobba direkt men min läkare sa till mig på skarpen: du
måste stanna hemma.
För två veckor sedan fick cancersjuka Laila Tomsson ett brev från
Försäkringskassan. Där stod att hon måste ansöka på nytt om sjukpenning och
bevisa att hon riskerar att dö inom de närmaste månaderna för att få behålla
den summa hon får idag. ”Det är så sanslöst”, säger hon.
Laila Tomsson lider av cancerformen MEN1, som ger hormonproducerande tumörer i
olika organ. Hon har opererat bort halva vänster lunga och går nu på
cellgiftsbehandling för tumörer på levern. Hon är sjukskriven sedan ett och
ett halvt år och reagerade starkt på brevet och dess formuleringar.
– Det känns som om de ifrågasätter att jag behöver vara sjukskriven. För mig
är det självklart: när du har svåra sjukdomar som obotlig cancer eller MS –
då finns det inget att ifrågasätta. Jag förstår inte varför de sänker
inkomsterna för oss som har det så här kämpigt.
Särskilt meningen om kraven för fortsatt sjukpenning gjorde Laila Tomsson arg.
– Det är sanslöst. Och de som är döende, ska de jubla: ”Jippie! Jag får
behålla pengarna fast jag ska dö om två månader”?
I Lailas fall kommer sjukpenningen att sänkas till 75 procent. Men efter 550
dagar är det stopp: då kan man inte längre få så kallad förlängd
sjukpenning. Vad händer då?
– Ja, jag ska säga dig, jag vet inte.
Hur känner du inför sjukersättning?
– Ah, säger Laila Tomsson och ser förskräckt ut. Det vill jag inte ens tänka
på. Mitt mål är att hur vissen jag än är, hur skit jag än mår, så vill jag
ha en dörr till arbetslivet öppen.
– En vikarierande läkare skrev en gång att jag förmodligen inte skulle kunna
arbeta igen, men jag fick ren panik och de strök det direkt. Ordet
förtidspensionär klarar jag inte psykiskt. Det ordet ska de inte ens säga
till mig.
Laila Tomssons pappa led också av MEN1, som är en ärftlig sjukdom.
– Jag är 50 år. Min pappa blev 73. Jag har mycket kvar.