Efter en kortare deltidsanställning är Tipei Marazanye från årsskiftet
anställd på heltid i Löddebygdens församling med uppgift att bland annat
arbeta inom konfirmand- och barn och ungdomsverksamheten.
– Musik är terapi och medicin. Man mår bättre om man sjunger och spelar. Musik
förenar och kopplar ihop människor. Och musik kan förmedla budskap. Jag
hoppas att den ska hjälpa mig att sprida det kristna budskapet, säger han.
Tipei Marazanye har sitt ursprung och sina musikaliska rötter i Zimbabwe.
– Min mamma sjöng mycket där hemma. Mest psalmer och
religiösa sånger. Men människor i Zimbabwe sjunger också i alla möjliga
sammanhang; i kyrkan, vid begravningar, på bröllop, olika högtider eller när
de arbetar ute på fälten. Man samlas och sjunger och spelar på trummor och
allt annat man har som låter.
I tolvårsåldern lärde han sig spela banjo av en kamrat. Men i
byskolans kör platsade Tipei Marazanye inte på grund en allmän föreställning
om att kortvuxna personer skulle ha sämre sångröst.
Ett antal år senare bevisade han motsatsen genom insatser i universitetets kör
och genom utbildningar till musik- och grundskollärare.
Efter ett år i Norge kom han och familjen, hustru och tre barn, till Sverige
2007. Här har han arbetat som musiker – bland annat inom en marimbagrupp i
Lund – och lärare i afrikansk dans och musik.
– Jag kan spela marimba, mbira och gitarr och ska snart börja med piano. Jag
känner till många svenska psalmer och barnsånger men försöker hela tiden
lära mig fler, berättar han.
Det är två vitt skilda musiktraditioner han nu ska försöka förena i sitt
arbete i församlingen.
– I Sverige finns många musikskolor och all musik är
dokumenterad. I Zimbabwe har musiken aldrig nedtecknats som i Sverige. Där
har den förts vidare och förändrats från generation till generation.
– I Zimbabwe är musiken spontan och alla deltar på sitt eget
sätt. I Sverige är människor mer blyga och försiktiga och säger ”nej, jag
kan ju inte dansa”. Jag hoppas kunna uppmuntra till att våga släppa loss
mera.