Det är i den grå betongklumpen, i Skånehuset i Kristianstad, som de viktiga
besluten fattas. Där bestämmer 149 regionpolitiker över skåningarnas vardag,
kollektivtrafiken och sjukvården.
I var och varannan mening nämns numera miljön och klimatfrågorna.
Regionpolitikerna var också först i landet med att tillsätta en egen
klimatberedning, som tar fram förslag till hur vi skåningar ska leva mer
klimatvänligt. Ambitionerna är högt ställda. Skåningarna ska ta sitt ansvar
på klimatområdet. De ska köra miljö-bilar och resa mer med tåg, tycker
politikerna.
Men lever politikerna som de lär?
Sydsvenskan har granskat hur regionens förtroendevalda själva tar sig till
sina möten. Och svaret är: Nej.
De allra flesta regionpolitikerna väljer bilen, inte tåget.
Idag möts de igen, på det sista regionfullmäktigemötet innan sommaren. Då
kommer parkeringen utanför Skånehuset sannolikt åter att fyllas.
Förra året körde ledamöterna i regionfullmäktige 820 233 kilometer. Totalt
körde alla regionpolitiker 893 579 kilometer.
Och av de 100 fordon som är registrerade på regionens fullmäktigeledamöter är
bara 15 miljöbilar.
På förra fullmäktigemötet, den 28 april, tog nittio procent av politikerna
bilen. Åtta personer åkte tåg och en valde taxi, visar reseräkningarna.
– I en stad som Malmö kanske det skulle kunna fungera att alla åkte
kollektivt. Men vi är i Kristianstad. För många människor fungerar det inte
att åka kollektivt dit, säger regionstyrelsens ordförande Jerker Swanstein
(M).
Själv kör han en dieselbil, en förmånsbil från Region Skåne, till och från
hemmet i Båstad. Den släpper ut 180 gram koldioxid per kilometer, nästan
lika mycket som en vanlig bensinbil.
Miljöpartisten Ove Johansson är en av få som ofta tar tåget från Malmö och
stadsbussen från stationen i Kristianstad till Skånehuset.
– När man går av bussen vid Skåne-huset ser man många bilar. Många åker
ensamma, säger Ove Johansson, som tycker att samåkning borde uppmuntras
mera.
Det finns en morot för att få fler att fylla bilen till mötena. Den kallas
samåkningspremie och ligger på 50 öre milen – och är fullt ut skattepliktig.
Premien skulle kunna höjas av Region Skåne, men det har inte skett på tio år.
Socialdemokraten Birgitta Tengqvist samåker alltid till Kristianstad. Hon kör
från Skanör och hämtar upp parti-kollegor i Trelleborg och Staffanstorp.
– Vi har samåkt hela mandatperioden. Det är enklast att göra så här, vi
diskuterar ärendelistan i bilen, säger hon och konstaterar att de sparar
bilarna, miljön och pengarna.
Inför varje regionfullmäktige skickas en parkeringsbiljett ut tillsammans med
ärendehandlingarna. Vänsterpartiet har föreslagit att p-biljetten borde
bytas mot en tågbiljett. Men motionen har lagts på is.
Jerker Swanstein ser inga skäl till att sponsra tågresor åt politikerna.
– De kan vackert betala som andra skåningar, säger han.
På förra fullmäktigemötet beslöt politikerna att köpa utsläppsrätter för
flygresor som görs i tjänsten. I beslutet står det att politiker och
tjänstemän i regionen har ”en särskild roll att agera ansvarsfullt och bidra
till ett långsiktigt hållbart Skåne”.
Lars-Ingvar Ljungman (M), kollektiv-trafiknämndens ordförande har inga problem
med att godkänna ett sådant beslut, trots att han själv kör bil till alla
fullmäktigemöten.
– Många frågor som man driver politiskt är inte alltid praktiskt möjliga att
hantera, säger han.
Själv tog han den 28 april sin tvåsitsiga Mercedes SL 500 till mötet i
Kristianstad. Bilen släpper ut 284 gram koldioxid per kilometer, mest av
alla de bilar som ledamöterna kör. Ytterst sällan samåker han med Göran Holm
(M) som bor ett stenkast i från honom i Ljunghusen.
– Jag kan hålla med om att man är lite slarvig och inte kollar om någon ska åt
samma håll, säger han.
Enligt Ljungman är regionpolitikerna lite ”nymornade” i klimatdebatten. Någon
diskussion om hur de själva tar sig till möten har de inte haft. Samtidigt
är det svårt att ställa om, och helt ställa bilen, resonerar han.
– Det är rätt uppenbart att många har varit bortskämda och tagit bilen av
slentrian, men i vissa stycken är bilen fullständigt överlägsen. Det är inte
realistiskt att förvänta sig att man ska sitta på buss eller tåg.
Partikollegan Jerker Swanstein håller med:
– För många människor fungerar det inte att åka kollektivt. Vi har andra
aspekter att ta hänsyn till, inte bara miljön.