SKOLA. Att stavningen inte alltid blir perfekt är inte det viktigaste, enligt pedagogerna. Den rätta stavningen kommer senare då barnen lärt sig läsa genom att titta på datorskärmarna.
Den nya undervisningen har precis startat på Stora Hammars skola i Höllviken.
När Sydsvenskan hälsar på tränar femton elever i gruppen Gummibjörnarna skrivning. De har ytterligare 38 jämnåriga kamrater i två andra grupper.
I små grupper sitter eleverna framför läsplattorna för att presentera varandra. Det är dagens uppgift.
När Noah Lindskog och Martin Moström är klara med sin övning lyder resultatet:
”Noah är bra på at spela fotbol och tyker om pankaker.”
”Martin är bra på ipad jilar takos och tevespel.”
Den läsplatta de använt är en av 450 som de kommunala skolorna i Vellinge nyligen köpt in till ett pris av cirka 4 000 kronor styck.
När läraren Malin Strömbeck tittar på resultatet ler hon, nickar och säger:
– Det där ser ju riktigt bra ut. Att stavningen ännu inte är korrekt gör inget. Den jobbar vi mer med när skrivandet väl tagit fart.
– Viktigast nu är att de pratar med varandra om vad de ska berätta och formulerar det som det låter.
Med en knapp kan eleverna spela upp texten de skrivit för att höra om den låter rätt.
Om det låter konstigt får de försöka klura ut vad som inte stämmer.
Det finns också ett alfabet på plattan där bokstäverna uttalas när barnen trycker på dem.
Roger Funhagen, grundskolärare sedan tio år och numera Vellinges IKT-pedadgog, ansvarig för information, kommunikation och teknik i undervisningen, menar att det nya sättet att undervisa ligger helt i tiden.
– Skolan har hittills varit den enda platsen i samhället där man under tre år kunnat vistats utan att ha använt en dator, säger han. Det är ju märkligt när vi numera lever i ett IT-samhälle och använder datorer i alla andra sammanhang.
Men vad är då poängen med den så kallade Trageton-modellen
(se fotnot)?
– Förutom att datorer är en naturlig del i alla miljöer idag så vet man nu från Norge att resultatet med den här metoden blir lika bra eller bättre, svarar Roger Funhagen.
– Och det viktiga är inte att verktyget hamnar i fokus utan vad vi gör med det.
Vilken är då den stora skillnaden
jämfört
med den gamla metoden?
– Kort sagt utgår man från att det är lättare att lära sig skriva än att läsa. Och att barns motorik inte är tillräckligt utvecklad för att forma bokstäver för hand i förskolan eller årskurs ett.
– Om barnen då istället får vänta till årskurs 2 med att forma bokstäverna sparar man mycket tid som istället kan användas till språkutveckling och samtal kring texternas innehåll och hur de är uppbyggda.
– Dessutom ges alla barn samma förutsättningar att berätta. Ingen behöver få knäckt självförtroende av att det de skriver för hand är svårt att läsa eller att de inte kan formulera sig.
– Läsplattan tillåter ju också att man tidigt arbetar med bilder och film.
Utbildningsminister Jan Björklund har kritiserat att elever vid en del skolor inte får använda papper och penna förrän de börjar årskurs två. Hur är det i Vellinge
?
– Vi förbjuder ingen att använda papper och penna i undervisningen, svarar Roger Funhagen. Metoden bygger ju på att utgå från barnens kreativitet och erfarenheter. Och många barn tycker till exempel om att rita.
Hittills har mer än 15 000 pedagoger fått utbildning i den norska metoden. Och ett 25-tal kommuner i landet arbetar efter den.