I mitten av rummet rinner vatten nedför en glasskiva. Det vatten som ger liv både i livmodern och i dopfunten. Vatten där barnen förr doppades hela för att tas in i guds gemenskap. Kallt var det i vattnet och därför användes heta stenar för att värma det.
– En sådan sten har vi här som kommer från Lomma gamla kyrka. En av få saker som finns kvar från den, berättar Kyrkoherde Jan-Olof Aggedal.
– Man slutade doppa barnen helt i vattnet i på sextonhundratalet eftersom vattnet var så dåligt att många av barnen dog, fyller han i.
Det är bara en av historierna som berättas i utställningen Dop: berörd av gud som pågår de närmaste tre veckorna.
En annan historia handlar om ljuset och för att illustrera detta står 130 dopljus uppradade i lokalen. Ett ljus för varje nydöpt i församlingen förra året. Barn, konfirmander och vuxna.
– Detta är en utställning om folkets dop. Varför döper vi? Besökarna ska både förvånas och få förklaringar, säger den teologiskt ansvarige Heinz Jackelén. Han har svarat för texterna och delvis upplägget av utställningen tillsammans med projektledaren Kristina Markström.
I taket hänger ett antal dopklänningar ovanför ett landskap gjort av Gunnel Sjöbäck, där det livgivande vattnet är centralt tema. Många av dopklänningarna har namn broderade på sig eller en bok som visar vilka som döpts i dem.
– Det är en tradition som många följer och när vi berättade att vi skulle ha utställningen var det massor av folk som kom med dopklänningar och andra saker, säger Jan-Olof Aggedal.
Det är saker som dopskålar för hemmabruk och olika silvergåvor som getts i samband med dop. Många dopskedar blir det.
– Det många inte vet är att skeden inte bara används till att äta gröt. Från början användes den när nattvarden gavs och det kan den som åker till Grekland fortfarande se, förklarar Jan-Olof Aggedal.