Då var 32 procent av ledamöterna kvinnor. Idag är andelen 48 procent.
En stor andel av de politiker som svarat på Sydsvenskans enkät anser att det
saknar större betydelse om det är män eller kvinnor som sitter på politiska
poster. Lena Wängnerud har andra erfarenheter.
- Vad man kunnat se i riksdagen är att kvinnor driver andra frågor och har
andra prioriteringar. Särskilt märks det när det gäller jämställdhet och
social- och familjepolitik och villkoren att kombinera arbete med barn och
familj. Det har höjt statusen för de frågorna, säger Lena Wängnerud.
Vissa skillnader i åsikter har gått att belägga. Kvinnor har exempelvis varit
mer positiva till införande av sextimmarsdag och förbud mot porr. Men i
huvudsak framstår åsiktsskillnaderna mer som ideologiska än könsbundna.
Fram till mitten nittiotalet var kvinnorna överrepresenterade i organ som
sysslade med mjuka frågor. Därefter har utvecklingen gått mot att kvinnor
finns med inom alla ämnesområden.
Sydsvenskans kartläggning visar att det kvinnliga underskottet är störst i de
kommunala bolagens styrelser. Vidare är den manliga dominansen större i
kommunstyrelserna, där de mest inflytelserika politikerna sitter, än i
fullmäktige, där varje ledamot har mindre makt.
Lena Wängnerud menar att jämställdheten nått längst i de församlingar som har
mest uppmärksamhet riktad mot sig. I exempelvis bolagsstyrelser som arbetar
i det tysta går förändringen långsammare.