Den 26 februari 1658 träffades svenska och danska diplomater i Roskilde
biskopsgård för att skriva under freden efter ett krig som Danmark hade
börjat och Sverige vunnit.
På ett bräde blev en tredjedel av Danmark nu svenskt område. Till exempel
Skåne.
Det ska vi fira. Eller?
Framför Nordiska museet i Stockholm står en ryttarstaty av Karl X Gustav,
rest i februari 1908 till 250-årsminnet av freden i Roskilde.
Det var ett jubileum som vi firade grundligt.
Oskar II, Sveriges siste kung med en riktig krona på huvudet, hade dött
strax före jul. Norges svekfulla upplösning av unionen 1905 var ännu i
färskt minne. Snart skulle det vara jämnt hundra år sedan Sverige förlorade
Finland. Landet behövde ett nationellt kalas. Och en hjälte.
Karl X Gustav var inte bara en särklassig fältherre, skrev Sydsvenskan den
18 februari 1908 apropå Roskildejubileet, ”han var tillika den mest
framstående statsmannen och finaste diplomaten”.
I Lund hölls en segerfest den 26 februari. Sydsvenskan publicerade professor
Arthur Stilles högtidstal på en hel sida.
I Berlin höll Svenska föreläsningsföreningen Roskildeafton. Det är hög tid
att vi plockar fram de gamla fina svenska karaktärsegenskaperna från
stormaktstiden, inskärpte föreningens ordförande Adolf Berencreutz.
Bra sagt, hälsade kung Gustav V.
I Stockholm ordnades svensk fest och ”fredståg”. Den danske ambassadören
surnade till och funderade på att lämna staden. Riksdagen debatterade det
lämpliga i att lägga en statlig krans på Karl X Gustavs grav.
– Firandet stör den skandinaviska vänskapen. Vi socialdemokrater deltar
inte, förklarade partiledaren Hjalmar Branting.
– Varje land har rätt att fira sina historiska minnen, tyckte liberalen Carl
Staaf.
Det blev en krans. Med åtföljande rapporter om ”misstämning” i Danmark och
Norge.
Varken förr eller senare har Roskildefreden firats så mycket.
Tvåhundraårsminnet 1858 sammanföll med den skandinaviska enhetstankens
höjdpunkt. I artiklarna från den Nordiska februarifesten i Lund nämndes inte
Roskilde.
Trehundraårsminnet 1958 kom mitt i kalla kriget. En utställning på Malmö
museum och en allsidig analys i Sydsvenskan utgjorde de huvudsakliga
festligheterna.
Femtio år senare ligger Sverige fortsatt lågt. Ingen officiell festkommitté
finns, ingen nationell segerdag firas, ingen ryttarstaty reses. Sverige är
samförståndets land. Det är inte politiskt korrekt att fira en fred där vi
erövrade så mycket territorium.
Då har förloraren större spelrum. När utställningen ”Roskildefreden” invigs
på Roskilde Museum på tisdag är både kronprinsen och kulturministern med.
Kvällen inleds med minnesgudstjänst i stadens domkyrka. Ambassadör Lars
Grundberg leder den svenska delegation som är på plats.
I Karlskrona öppnar samtidigt utställningen ”Gränsland”. Ett ark ur
fredsfördraget finns att titta på.
Malmö Museer öppnar 1 mars den permanenta utställningen ”Krigen om Skåne” i
nordvästra kanontornet på Malmöhus.
I Lund får hela helgen 1–2 mars dansk prägel. Kommunen, Kulturen, Domkyrkan,
Citysamverkan och universitetets Centrum för Danmarksstudier samarbetar. På
söndagen hålls dansk gudstjänst i Domkyrkan och historiska föredrag på
Kulturen.
”Skåne 350 år” heter helgen i Lund.
Som om man ville retas lite med dansken i alla fall.