Patrik Thell, fd radiopratare och dj:
Närradiosändningarna på 102,6 blev en angelägenhet även utanför
Staffanstorp under 1990-talet.
”När man presenterar sig händer det att folk frågar: Var det du som sände i
Radio Sfinx? Det var en fantastisk tid. Att vi hade en lite egen profil, med
egyptiskt tema, gjorde att vi stack ut. När andra kanaler till exempel hade
’Veckans powerplay’ hade vi ’Veckans kamel’, sådana saker tror jag gjorde
oss lite speciella. Jag minns inte riktigt vilket år jag började sända, men
det var fältgruppen som fick mig att hoppa på. De visste att jag brukade
vara dj på Skåningen. Radio Sfinx var som störst i mitten på 90-talet när vi
samarbetade med Radio City. Siffror som vi fick visade att vi hade mellan 70
000 och 100 000 veckolyssnare. Sändningen sträckte sig långt utanför
Staffanstorp. Vid bra väder nådde vi till och med Köpenhamn – ibland hade vi
några lyssnare som ringde därifrån. Vi ordnade också Big-disco, som var
kopplade till närradion och det gjorde att till exempel Svullo, Meja, Legacy
of sound och Melodie MC kom till Staffanstorp och spelade. Även Dr Alban var
nära att komma hit och spela.”
Per-Göran Hansson, kyrkoherde i Uppåkra församling:
Utgrävningarna i Uppåkra har riktat blickarna mot den lilla byn mellan
Staffanstorp och Hjärup.
”Hade vi inte haft utgrävningarna och det stora fokus som nu finns på Uppåkra
tror jag inte att vi fått de omfattande renoveringar som vi i år har
genomfört. Min uppfattning är att man nog gjort en minimumrenovering och
samtidigt dragit ner på aktiviteterna i Uppåkra kyrka. Nu har det istället
genomförts de största renoveringarna i kyrkans historia. Minst 18 miljoner
har det kostat och invändigt är den nästan som ny. Jag tycker att det finns
ett bra samspel mellan arkeologernas arbete och kyrkan. Vi jobbar båda för
att få den här platsen mer levande.”
Inger Hossmark (M), kommunstyrelsens ordförande i Staffanstorp 1980–1993:
Inger Hossmark och Landshövding Bertil Göransson inviger Storgatan i
Staffantorp. Startskottet på förändringen till ”den skånska småstaden”.
”Hur känner man igen en Staffanstorpsbo? På hans leriga skor. Det var skämt
som vi ofta fick höra på den här tiden. Det fanns en period när det kändes
som att allt var byggarbetsplatser och allt jag såg när jag tittade ut genom
fönstret från mitt arbetsrum var byggkranar. När vi invigde Storgatan hade
vi inte ens lagt asfalt. Det var inte lönt eftersom det samtidigt var på väg
att bli en av Skånes största byggarbetsplatser på den tiden. Samma dag som
invigningen av Storgatan hade jag tagit första spadtaget för fyra nya
kvarter i centrum. I landshövding Bertil Göranssons invigningstal
konstaterade han att ”detta är början på ytterligare en del av Staffanstorps
utveckling”. Stanstadsprojektet byggde på att vi ville knyta samman
Staffanstorp. Vi utlyste en tävling 1989 där vi sa att vi vill ha ett
varumärke och ett centrum med ett vettigt trafikflöde som accepterar gående
och cyklister även om bilen fanns kvar. Peter Broberg och Landskronagruppen
vann tävlingen och satte ihop ett koncept byggt på fyra s, struktur,
sammanhang, stadsmässighet och skånskhet. Storgatan blev det vi byggde kring
och den invigdes den 24 september 1991. Det jag kan ångra i dag är att vi
inte drev på tredje etappen mer. Den skulle knyta samman Storgatan med
Järnvägsgatan och det hade behövts nu när man ska bygga ut
Sockerbruksområdet.”
Jan Berggren, en av brödernabakom Hansastadsinspirerade Jakriborg i
Hjärup:
På andra sidan järnvägspåret i Hjärup växer ett originellt bostadsområde
upp i början på 2000-talet.
”Det var under en semesterresa till Tyskland 1987 som jag blev begeistrad av
den medeltida bebyggelsen och ställde mig frågan: Varför bygger ingen så här
längre? När vi planerade bebyggelsen fastnade vi för Hjärup. Det som var det
avgörande var de goda kommunikationerna med tåg till Lund och Malmö.
Hyllningar och kritik har avlöst varandra, men det som gjort mig gladast var
när vår pappa talade om hur stolt han var över det som hans söner gjort.
Annat som betytt mycket har varit när svenska och internationella tidningar
gjort jämförelser med Prins Charles Poundbury och när vi hamnade på plats
två i boken ’Sveriges 100 märkligaste sevärdheter’. Etta på listan var
’Konst på Hög’ på Kvarntorpshögen utanför Kumla.”