– Alla kunde räkna upp till tio på romanes. Men sedan kunde de inte tjugo,
trettio och så vidare, förklarar Natasa Cerepovski, resursperson för den
romska modersmålsundersvisningen i Staffanstorps kommun.
Sydsvenskan besöker lektionen på Bråhögskolan, som gruppen med romska elever
har varje tisdagseftermiddag.
Silvia Cerepovski, storasyster till Natasa, leder lektionen. Ytterligare en
resursperson, Julia Lärlund, är med och kollar så ingen missar sin bingorad.
Barnen är från förskola till tredje klass, och bara de största hänger med i de
högre talen.
– Det har jag lärt mig här på hemspråket, säger tredjeklassaren Sally Petrov.
– Även när barnen talar romanes hemma så använder de svenska ord för en del
saker, som höga siffror, färger och djur, säger Natasa Cerepovski.
I Staffanstorp bor ett 30-tal familjer med romsk bakgrund.
– Vi trivs här, det är en liten bra kommun, säger Natasa Cerepovski som själv
är född i Helsingborg men flyttade hit när hon gifte sig.
Romani chib räknas som ett av de nationella minoritetsspråk som kommunen måste
erbjuda undervisning i. Men när Staffanstorp gick ut med erbjudande för
några år sedan tackade samtliga romska föräldrar nej.
Enligt Goran Bogdanov, kommunens romske kontaktperson, berodde det på att den
tilltänkte läraren talade fel dialekt, en rumänsk variant. Staffanstorps
romer har sina rötter i slaviska länder.
Det blev starten för en strategi som nu på många håll ses som banbrytande. I
samarbete med arbetsförmedlingen har skolorna anställt sex resurspersoner
med romsk bakgrund.
De är förutom modersmålslärare även med i klassrummen som stödpersoner under
andra lektioner, på flera skolor.
De arrangerar även studiebesök för de romska barnen.
– Vi har till exempel varit på Ica och hos brandkåren. Studiebesöken är
särskilt värdefulla om föräldrarna inte har jobb de kan ta barnen till,
säger Julia Lärlund.
Natasa Cerepovski sköter kontakterna med föräldrarna. När barnen uteblir utan
sjukanmälan ringer hon hem och frågar vad som hänt. Vid behov stämmer hon
träff med föräldrarna på en neutral plats utanför skolan och tar ett djupare
samtal.
– Vissa föräldrar har varit rädda att lämna barnen i skolan. De har inte
riktigt kommit in i samhället, utan är fortfarande rädda för icke-romer.
– Vi har blivit förebilder för både barn och föräldrar. Barnens närvaro har
blivit mycket bättre. Det är sällan någon missar skolan nu, säger Natasa
Cerepovski och lovordar hur kommunen och arbetsförmedlingen ställt upp i
projektet.