Mina ögon fastnar på orden ”upprepade bränder”. Det handlar om farliga ämnen som kan ha frigjorts vid upprepade bränder.
Och en dörr öppnas till ett alldeles speciellt minne. Jag är kanske sex år och det är Valborgsmässoafton. Vi är i Balders Hage i Staffanstorp, jag och mina föräldrar. Scouterna går med facklor. Jag får också en fackla. Vi går från Balders Hage över bron vid AG:s favör. Bron som nu är riven och omgjord till rondell.
Det är halvdager. Facklan är av papp och mäktig. Jag orkar inte hålla upp den, när den börjar tippa bär min pappa den. Det är långt att gå, men de stora barnen runt om går tysta och andäktigt in på Sockerbrukets område. Bakom kullen och uppför kullen. Det är brant och gräsbevuxet och vi måste klättra.
Uppe på kullen ligger en enorm rishög. Vi ska gå fram till den och slänga våra facklor. Jag vågar inte, så pappa får gå fram. Sedan tänds en brasa som är den största jag någonsin har sett. Det luktar eld och kyla samtidigt. Pojkar, bara några år äldre än jag, springer och kastar in pinnar de hittar runt omkring på brasan. Det är sång och det är vackert.
Det är en annan tid.
Så här står det i länsstyrelsens blanketter:
”Det framgår sammanfattningsvis att deponin har fått ta emot bly i storleksordningen flera ton. Annat material som kan finnas i deponin är industriavfall, bekämpningsrester, ämnen som frigjorts vid upprepade bränder på deponin, slam, aska, impregneringsmedel, olja, thinner, formalin.”
Den sista valborgsmässoelden på kullen brann ut 1985.