Fyrhjulingen med sitt harvliknande släp far fram och tillbaka över fälten i
60-70 kilometer i timmen. Magnetometern på släpet mäter olika materials
magnetiska egenskaper under jorden.
På en skärm kan man urskilja stenar, murar, stolphål, eldhärdar, gravar,
försvarsvallar och andra mänskliga anläggningar i landskapet.
Lars Larson, professor i arkeologi, har lett Uppåkrautgrävningarna under flera
år. Han menar att metoden kommer att revolutionera arbetet.
– Det här ger fantastiska möjligheter att få information om vad som finns
under markytan och att förstå hur stolphål och andra strukturer är
sammanknutna med varandra, säger han.
På ett fält intill går det lite lugnare till. En minitraktor utrustad med
georadar utför en liknande kartläggning. Skillnaden är att man här skickar
ned elektromagnetiska signaler i maken som avger ekon när de träffar föremål
och gränsnivåer i marken.
Så småningom ska resultaten från de båda mätmetoderna med hjälp av datorer
läggas samman till en detaljerad tredimensionell bild. Den visar både vad
som finns under marken och hur djupt olika lämningar ligger. Det senare gör
att arkeologerna kan tidsbestämma byggnader och annat som uppförts ovanpå
varandra under olika epoker.
En kartläggning ger arkeologerna fördelar som att lättare kunna avgöra vilka
platser som är mest intressanta för en utgrävning.
I många fall kan utgrävningar undvikas och kulturlagren lämnas orörda åt
framtida forskare som då kan utvinna mer kunskap genom att använda metoder
som ännu inte är utvecklade.
Mätningarna vid Uppåkra kommer att pågå av och till under fyra år eftersom
forskarna räknar med att en snabb utveckling av tekniken ska ge allt mer
detaljerade bilder.