Nu har Nordahemmets interiör i Nordanå långsamt förvandlats till ett slags
kulturhus.
Under sjutton år har konstnärsparet Ronny och Katarina Hård lagt ner både
pengar och själ på sitt gamla hundraåriga hus och tillika arbetsplats.
Idag finns inte ett spår kvar av kommunalgula dörrar och linoleummattor.
Vid ingången till fastigheten och den 3 000 kvadratmeter stora tomten med
japansk trädgård på baksidan, varnar en skylt:
”Om hundarna anfaller var snäll ligg still och vänta tills hjälp anländer.”
Och väl inne på den rymliga verandan förstår man bättre när rottweilerna
Amadeus Ayk och Atlas börjar skälla i kör. Båda är i 60-kilos klassen.
Fladdis, en av de sex katterna med svansen rakt upp i vädret, smeker däremot
våra ben.
– Ni får gärna torka av skorna men ni behöver inte
ta av dem, säger Katarina Hård. I Polen som jag kommer ifrån tar gäster inte
av sig skorna. Och inte i övriga Europa heller förresten.
– Men nu ska ni få se huset.
Vi börjar med köket där varenda skåplucka är unik efter att Ronny Hård spikat
på virke och prylar han hittat.
Paret Hård målar periodvis inför utställningar och satsar sedan en hel del
pengar både på att renovera huset och underhålla trädgården som är Katarina
Hårds skötebarn.
– Jag har snart spikat i arton år här inne nu, och det finns alltid något nytt
att hitta på, säger Ronny Hård.
Men det har också varit mycket annat som proffs tagit hand om. När priset på
värme steg till 15 000 kronor i månaden var det exempelvis dags att byta
panna.
Samtliga 36 fönster i fastigheten är utbytta. Nytt tak lagt. Alla gamla fula
utrymningsbalkonger för de intagna ungdomarna är borttagna, utom en.
Ronny Hård och hustrun sympatiserar med buddismen och älskar huset inte minst
för dess sorgliga historia som de under lång tid nu har förändrat till något
mycket mer positivt.
Trots att de inleder nästan varje dag med en kall dusch nakna i
trädgården och en långpromenad med hundarna, är just ständig förändring
livets mening, för Katarina Hård.
Maken instämmer och berättar samtidigt om sin intensiva passion för just gamla
hus.
– I min ständigt återkommande dröm vandrar jag omkring i gamla ödehus och
upplever spåren av de människor som en gång bodde där, säger han.
– Samtidigt är jag medveten om att vi själva är en del av ett kosmiskt
kretslopp och därför blir kvar på ett eller annat sätt.
En annan av Ronny Hårds passioner är nycklar, helst så stora och gamla som
möjligt.
– Tänk om den här kunde berätta om alla som tagit i den, säger han och visar
upp en finsk nyckel från 1700-talet som också fungerar som pistol.