Enligt Tomas Lundin var Anita Grönvalls besökssituation förvirrad.
– Hon tog inte upp någonting om bensmärtor eller trötthet, säger han.
Enligt Tomas Lundin fördes i stället ett långt resonemang om patientens personliga situation.
Han menar att det var ”ett bra samtal”.
– Jag tror att vi pratade i tjugo minuter om detta. Sen sa jag: ”Men Anita, ska du inte köpa en hund, då?”
Hur reagerade hon på det?
– Hon var lite tveksam, men inte direkt avvisande. Jag uppfattade det som att jag nådde fram.
– Sedan skrev jag på skoj ”en styck hund” i receptet.
Tomas Lundin har läst den anmälan som Anita Grönvall, med hjälp av sin son, har skickat in till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd.
Hennes berättelse skiljer sig på nästan varje punkt från hans version av det inträffade.
– Vad hon påstår stämmer inte alls. Jag har fullt stöd i mina journalanteckningar för vad som passerat.
Och receptet?
– Den där lappen där det står ”hund” var ju bara en ploj. Togs det illa upp så har vi inte varit på samma sida i boken.
Är det inte ditt ansvar som läkare att patienten förstår vad som är allvar och vad du skämtar om?
– Man kan bli lurad som doktor på hur mycket patienten egentligen har fattat. Ibland går det snett.
Vad tycker du att du kan tillåta dig att skriva i ett recept, som ju är en formell tjänstehandling?
– Jag har visserligen skrivit under det här ”receptet”. Men jag tvivlar på att det är giltigt.
Hur ser du på att du blivit anmäld till ansvarsnämnden?
– Jag tycker att det är löjligt, rent ut sagt.
Ångrar du det du gjort på något sätt?
– Nej, jag har gjort så här tidigare. Men då var patienten mer med på banan, så att säga.
Vad gällde det den gången?
– Det var hundsnack då också. Men jag minns banne mig inte hur det slutade.