SVEDALA. – Han har ansett sig kunna klara sig utan vatten, men nu har vi
reparerat hans anläggning och sett till att han har vatten, säger Ambjörn
Hardenstedt, ordförande i myndighetsnämnden för socialtjänst och skola.
Mannen har skött sin ekonomi, men han slipper att betala för
installationen, som han själv har dröjt med i över tre år.
– Ja, socialnämnden gör detta för att han ska få en dräglig standard, säger
Ambjörn Hardenstedt.
Dock får mannen sköta sig själv i fortsättningen och blir inget fall för den
sociala myndigheten. Men han hålles under viss observation.
– Vi vill dra ett streck över ärendet och hoppas att alla är nöjda, säger
Ambjörn Hardenstedt
Medan mannens vatten och avlopp åter fungerar kan en grannträta i
området börja biläggas.
– Äntligen! Nu bor vi i en idyll igen, säger en av grannarna, Arne Jensen,
87 år.
Han har i upprepade skrivelser till kommunen försökt att förmå myndigheterna
att ingripa. Sedan Sydsvenskan för en dryg vecka sedan började undersöka
ärendet har utvecklingen gått snabbt.
Kommunen stängde för över tre år sedan vattnet till 75-åringens hus på hans
egen begäran. Mannen misstänkte att den stora vattenförbrukningen berodde på
en läcka i huset.
Han har under en period fått använda badrum på ett äldreboende. Men
grannarna har sett honom uträtta sina behov i de angränsande buskarna. Även
grannar kring allmänningen vid det närliggande kommunägda Svedalahems
flerfamiljshusområdet har reagerat på sanitära olägenheter.
Svedalahems förvaltare Jörgen Grabo skrev 2004 till kommunen och påtalade
att mannen hade tömt avföring i buskarna vid bolagets p-plats.
– Både barn och hundar har blivit nedkladdade, skrev han.
Men fram till i torsdags hade inget hänt som förändrat tillståndet.
Redan 1997 behandlade Svedala kommun klagan från grannarna om att
radhustomten användes till upplag av burkar ”och annat avfall”.
På mannens atriumgård lagras sedan många år dryckesburkar och byggvaror
bredvid ett tiotal varuvagnar från skilda livsmedelsbutiker.
Politiker och tjänstemän känner mannen väl. Han har före pensionen arbetat
på samma firma i 40 år. Han har skött sin ekonomi.
Han saknar telefon. Och svarar inte på anrop vid atriumgrinden.
I brev till kommunen skriver han att burkarna är till för att pantas, en
syssla han haft sedan 1982.
– Jag gör så gott jag kan för att värna om natur och miljö. Därför ska jag
inte krävas på straff och böter. Jag ska ha frihet, skrev han 1997 och
tillade:
– Jag går inte runt och glor in hos andra. De får sköta sig själv. Den
rättigheten ska jag också ha.
2004 skrev han angående vattnet i huset:
– Jag är inte särskild snabb att renovera olika saker.
Och om sitt avfall:
— Jag har inte spridit avfall i några stora mängder. Det finns människor som
beskyller mig för många dumheter i onödan. Jag behöver inte straffas på
något sätt.
1997 gav kommunen mannen ett vite på 5000 kronor för att bråtet med
tomburkar skulle tagas bort från atriumgården. Men länsstyrelsen undanröjde
vitet.
2004 utfärdade bygg- och miljönämnden nytt vite på 10 00 kronor för att
förmå mannen att installera spolbar toalett.
Kommunens personal besökte under våren huset flera gånger utan att få
kontakt.
Enligt VA-chef Tom Andersson har kommunen länge varit beredda att öppna för
vattnet så snart mannen vill. Men först skulle fastigheten kontrolleras,
vilket nu är gjort.