Trelleborgare inför polsk rätt idag

TRELLEBORG. – Jag hoppas att det här blir sista rättegångsdagen. Jag vet inte, men jag hoppas det, säger lastbilschaufförens dotter.

Trelleborgaren körde sin lastbil på en polsk landsväg sent en kväll i augusti 1991 när olyckan inträffade. En buss som fått haveri hade stannat på vägen, och enligt chaufförens familj var den helt mörklagd. Det fanns heller ingen varningstriangel på vägen.

Trelleborgaren, som själv skadades och hamnade på sjukhus, förhördes av polisen men släpptes mot borgen och åkte hem till Sverige. Efter det, menar familjen, har mannen inte hört av de polska myndigheterna förrän han greps i Tyskland i somras.

I februari inleddes rättegången, och när den nu återupptas är familjen på plats i Stettin. Med sig har de en polsk-svensk advokat och lastbilschaufförens arbetsgivare. Enligt familjen mår trelleborgaren mycket dåligt efter så lång tid i häktet. Han delar cell med flera tungt kriminella, har tappat mycket i vikt och får sällan ta emot besök.

I takt med att häktningen dragit ut på tiden och mannens hälsa försämrats har familjen blivit allt mer kritisk till vad de betraktar som passivitet från svenska myndigheters sida. Familjen misstänker att den långdragna processen är ett sätt att trötta ut mannen, och få honom att erkänna brott. Familjen har flera gånger varit i kontakt med Utrikedepartementet (UD) för att få dem att skynda på processen.

Sofia Karlberg på UD:s presstjänst menar att det inte finns mycket UD kan göra.

– Vi kan inte ingripa mot det polska rättssystemet. Det vi kan göra är att hjälpa till med att ordna fram en försvarsadvokat, men det har mannen i det här fallet ordnat själv. Vi kan också uppdra åt ambassaden att hälsa på i häktet, och det har de gjort, säger hon.

Sofia Karlberg säger sig inte ha fått några uppgifter om att trelleborgaren skulle fara illa i häktet.

– Vi har inte fått någon sådan rapport från ambassaden. Men det är klart att det är en besvärlig situation, som ingen hade mått bra av att hamna i, säger hon.

Det faktum att Tyskland lämnade ut mannen trots att Sverige 2006 beslutade att inte lämna ut honom efter en polsk begäran har UD heller inga synpunkter på, menar Sofia Karlberg.

– Vi kan inte påverka de tyska utlämningslagarna, säger hon.