SKEGRIE-YSTAD. – Jag är så van vid det där, säger Susanne Hellman Holmström
och slår bort med handen.
– Folk tror att det bara är flum, att jag ska hypnotisera, prata med eller
rent av sätta katterna i trans.
Inke och Pernilla Sveinbjörnsson i Skegrie är inga undantag. Därför kunde de
knappt hålla sig för skratt när veterinären föreslog att de skulle kontakta
just en kattpsykolog.
– Vi bara skakade på huvudena och tänkte gud vad knäppt. Men samtidigt var vi
beredda att testa allt för att få slut på problemen.
I familjen finns tre katter – hannarna Stitch och Smiley, samt honan Sessan.
Problemen som familjen talar om var blodiga sådana. Pälslösa små partier på
hankatten huvud vittnar ännu om våldsamma fajter.
Sedan honkatten Sessan kommit in i bilden hade nämligen de två hannarna sakta
gått från vänner till fiender. När så snön föll i december förra året, och
katterna valde att stanna inne på heltid, då brakade det loss ordentligt.
– Det var fruktansvärt. Man fick hela tiden ha koll och vara beredd på att
ingripa när Stitch flög på Smiley, berättar Inke Sveinbjörnsson.
Lösningen skulle visa sig bli den från tv kända kattpsykologen Susanne Hellman
Holmström. Ja, hon som var med i programmet Arga snickaren för att få bukt
med olydiga missar som förstört en hel bostad.
Men själv vill hon inte kalla sig psykolog.
– Det är kopplat till så konstiga idéer. Jag föredrar kattbeteenderådgivare.
Hon har sysslat med katter i hela sitt liv – med allt från uppfödning,
kattpensionat till försäljning av foder. Hon håller föreläsningar, har
skrivit en bok och driver sedan tre år tillbaka sin egen beteendemottagning
hemma i Hörby.
– Om någon ringer från Kiruna ställer jag så klart upp, fast via telefon. Då
får man skicka bilder av sin katt och en ritning över hemmet så att jag får
en bra överblick, säger hon.
Men helst gör Susanne Hellman Holmström hembesök. Då smyger hon in, sätter sig
och kollar vad katterna pysslar med.
– Jag observerar och ställer massor av frågor. Sedan kommer jag med förslag
till lösningar, berättar hon.
Hos familjen Sveinbjörnsson fanns en rad småsaker att ta tag i. Grannkatten
som brukade smyga in och äta Stitchs mat skulle för det första bort.
– Tänk vad Stitch retat sig på honom, en inbrottstjuv som förstörde tryggheten
i reviret, säger Susanne Hellberg Holmström.
Följden blev ju en arg Stitch som gärna bråkade med grannskapets katter. Och
fick han inte tag i fienderna där ute, då fick han i alla fall tag i Smiley
där hemma.
Lösningen på den spända stämningen? Aktivitet och stimulans och i gengäld
uppmärksamhet på roligare saker. Här kom godisbollar, laserpekare och
leksaker in i bilden. Plus en speciell dvd-film för katter, en som visar två
busiga koltrastar.
Dessutom sitter numera en liten dosa i ena vägguttaget, som sänder ut lugnande
doftämnen.
– Katter är ensamma ökendjur. De behöver inte en ledare utan en trygg tillvaro
i sitt revir, och den tryggheten markerar de med doft, förklarar Susanne
Hellman Holmström.
Med allt detta tog det bara några dagar innan familjen Sveinbjörnsson märkte
skillnad.
– Det är otroligt, man tror nästan inte att det är samma katter som för två
månader sedan. Nu kan de ligga i närheten av varandra och vi kan slappna av,
säger de. Men det är ju inte katterna som i första hand ändrat sig, utan
ägarna.
– Tidigare var vi bara vanliga kattälskare. Nu är vi medvetna om dem på ett
annat sätt, vi samverkar med dem och är lyhörda, säger Inke Sveinbjörnsson.
Susanne Hellman Holmström nickar.
– Folk tänker ofta att man inte kan lära en katt, att den alltid gör som den
vill. Men det handlar inte om att lära den, utan om att leda på rätt väg och
ge goda förutsättningar för bra beteenden. Och sådant är viktigt.
– Det ska ju inte vara jobbigt att ha katt. Det ska vara roligt.