Två förlorade år efter feldiagnos

Text: Sara Assarsson
Publicerad 31 augusti 2009 1.30 Uppdaterad 3 september 2009 23.30

Vellinge.
Som 15-åring stämplades han som utvecklingsstörd och placerades i särskola i Höllviken.
Nu, två år senare, pekar en ny utredning på att eleven ligger långt över kurvorna för normalbegåvning och inte platsar på särskolegymnasiet.
– Min son har förlorat två år av sitt liv, säger 17-åringens mamma uppgivet.

HÖLLVIKEN. Det var när familjen återvände till Höllviken efter en utlandsvistelse som problemen började för högstadieleven.

är han började åttonde klass fick han svårt att hänga med i undervisningen, och behövde extra stöd för att läsa och skriva.

På hösten 2006 drog skolan igång en utredning som visade att eleven hade en "intellektuell funktionsnedsättning av bestående karaktär" och att hans kognitiva förmåga var "flera år under hans biologiska ålder."

– Det kom som en chock, säger mamman.

Trots att föräldrarna var tveksamma, accepterade de skolans rekommendation och sonen placerades i särskola. Men redan efter några veckor fick de signaler om att sonen inte kände sig hemma.

– Han tyckte att undervisningen var alldeles för lätt, och han hade ingenting gemensamt med sina klasskamrater, berättar mamman.

Trots att eleven gick årskurs nio i särskolan läste han matematik på grundskolenivå – och fick godkänt. När föräldrarna ifrågasatte beslutet om särskola fick de besked om att en ny psykologisk utredning inte kunde göras förrän om tidigast två år.

– Vi har hela tiden hävdat att han inte har en utvecklingsstörning, men samtidigt får man ha respekt för yrkeskunniga människor, säger mamman.

Först när sonen började särgymnasiet i Trelleborg fattade psykologen på barn- och ungdomsrehabiliteringen misstankar om att eleven hade felbedömts. En ny utredning gjordes i Trelleborg kommun.

– Vi fick besked om att han var helt normalbegåvad. Det var inga små skillnader, utan psykologen som gjorde utredningen visade att han ligger en bra bit över medelbegåvning för sin ålder, säger 17-åringens mamma.

– Naturligtvis är det oerhört glädjande, men samtidigt sorgligt. Han har ju förlorat två år av sitt liv.

För föräldrarna har det varit en lång resa. I höst börjar 17-åringen gymnasieskolan i Malmö, en ny start som ska ge honom självförtroendet tillbaka.

– Han tappade hela umgängeskretsen när han började särskolan. De här åren kommer att följa med honom hela livet, säger mamman.

Större eller mindre text



3 läsare har reagerat på denna artikel

0% är glada

0% är likgiltiga

0% är nyfikna

100% är arga


Hur reagerar du på "Två förlorade år efter feldiagnos"?

  • Synd om pojken
  • Jag känner för föräldrar och barn. Alla är inte glada och då är det i sig ett misslyckande. Utan att alls vara insatt i ärendet utan endast läst denna journalist vinklade bild, så kan man ställa sig följande fråga: Hur hade pojken varit idag om han inte fick tillgång till alla de extra resurser som samhället satsade på honom under särskoletiden? Kan det vara så att det var just särskoletiden som hjälpte honom att träna upp sina förmågor? Som sagt, jag vet inte. Jag bara spekulerar.
  • Oins Att
  • måndag 31 augusti 2009 kl 08:43

  • Vårdnadshavaren bestämmer om barnet ska gå i särskola eller ej
  • Det är ju faktiskt som så att om föräldrarna nu var osäkra på att deras barn verkligen behövde gå i särskola så har dom rätt att låta barnet gå i särskola på prov under högst 6 månader, om dom direkt märkte att särskolan inte var något för honom kunde dom bestämt att han skulle gå över till den vanliga grundskolan. Det har föräldrarna rätt att bestämma när som helst under barnets tid i särskolan.
  • Anna
  • måndag 31 augusti 2009 kl 09:08

  • "second och third opinion"
  • Detta vanligare än man kan tro. Föräldrar som vaggas in i felaktiga beslut av dagens skol- eller sjukvård. En "second och third opinion" MÅSTE man idag som förälder söka på eget iniativ. Skyldigheter är ett ständigt faktum men föräldrars- och barns rättigheter blir vi dåligt upplysta om. Fruktansvärt att höra hur överkörda föräldrar blir och hur illa det kan gå för våra barn i dagens samhälle.
  • sanna
  • måndag 31 augusti 2009 kl 09:21

  • Vellinge, ja Vellinge
  • har sina egna lagar och regler. Här ska alla kunna placeras i samma lilla ram och neeejjj om någon faller utanför. Då är det något konstigt. Hur blir Vellinge snabbast av med dessa problem? Nonchalans och skygglappar är lösningen.
  • Birgitta
  • måndag 31 augusti 2009 kl 09:23

  • NEJ, inte igen!!
  • Vet precis vad både föräldrar o sonen går igenom! Själv gått igenom precis samm sak med min son, fast i Skurups kommun. Det är hel otroligt att detta bara kan få fortsätta så här, får rysningar när jag läser. Vad ska vi föräldrar göra för att få tillstånd med ändringar så att andra slipper gå igenom detta??? Vi valde själva att gå ut i media för ett år sedan om vårt fall, just för att andra skulle få slippa gå igenom samma sak! Vem vågar hjälpa till förändring?
  • Nettan
  • måndag 31 augusti 2009 kl 10:46

  • Äkta vänskap
  • oroligt ledsamt att hans umgängeskrets inte stöttade honom och visade honom att oavsett om du går i en särskoleklass eller vanlig klass är du en lika viktigt kompis.
  • lotta
  • måndag 31 augusti 2009 kl 10:55

  • Helt otroligt!!
  • NEJ, inte nu igen! Får rysningar när jag läser. Förstår o känner med denna familj, gått igenom samma med min son. Fast i Skurups kommun. Vald att låta media berätta vår hisoria för ett år sedan, just för att väcka debatt o stötta andra i samma sitts. Vad har hänt?? Ingenting! Vilken myndighet el politiker ska våga hjälpa oss ta tag i detta så det blir en förändring?? Är inte bara här i Skåne detta händer, utan i hela landet, hela tiden! Blir så frustrerad! Är ju våra barn det handlar om!! Tack
  • Nettan
  • måndag 31 augusti 2009 kl 10:55

  • Oj
  • Blev lite dubbelt, inte meningen. Ett fel uppstod när det första skulle läggas in så trodde inte att det blev något. Men men, menar ändå allt jag skrivit.
  • Nettan
  • måndag 31 augusti 2009 kl 10:59

  • tragiskt
  • Utan att veta mera känns det som om det blivit ett oåterkalligt fel, vilket aldrig får hända. Hur man gör vid utredningar kommer alltid att vara diskutabelt. Förutom risken att få in ett barn i särskolan som egentligen inte ska vara där är annars det största problemet föräldrars förnekelse. Har sett föräldrar göra barnet väldigt illa genom att inte bara förneka behovet av stöd utan även förakta särskolan. Det finns även barn som skäms som ändå måste gå dit varje dag. Finns inga enkla lösningar.
  • Maria L
  • måndag 31 augusti 2009 kl 11:03

  • felbedömning
  • det är tragiskt, själv har jag också blivit felbedömd, och blivit sedd som intellektuellt handikappad och då mindre värd än andra, har gått igenom utredningar mm, inget svar har kunnat ges
  • clabbe
  • måndag 31 augusti 2009 kl 14:41
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu