"Det saknas kunskap om barnens bakgrund"

Hon är psykolog och arbetar med krigs- och tortyrskadade på Bup i Malmö. Hon har träffat och behandlat många ensamkommande flyktingbarn och hon tycker att det saknas kunskap om barnens bakgrund.
– Vissa människor verkar tro att de bara sätter sig på ett flyg och åker första klass hit, säger Sabina Gusic.

Det enda säkra man vet på transitboendena om barnens resa till Sverige är att den så gott som aldrig sker med flyg. Det handlar om långa vandringar och svåra förhållanden och många baarn har rest under ett par års tid.
– Det kan ta allt mellan ett halvår och tre år för dem att resa hit.

Det är inte ovanligt att barnen påbörjar sin resa i Somalia eller Afghanistan vid 13 års ålder och kommer fram vid 15 års ålder.
– När de kommer förstår de att de är framme men mentalt fortsätter deras resa. Den pågår hela tiden och de tänker mycket på hur de som är kvar mår. De har svårt att hitta ett inre lugn.

Ingen mår bra efter en sådan resa men hur mycket hjälp barnen behöver beror på vad de varit med om och hur de är som person, enligt Sabina Gusic.
– En hel del av dem jag träffat har föräldrar som blivit dödade eller som saknas. Kommunikationsmöjligheterna är små och de som inte har någon kontakt tänker mycket på det.

Ute på transitboendena håller psykologerna gruppsamtal med barnen.
– Vi pratar om tillstånd och symtom för att de ska förstå sig själva bättre. En del är rädda för hur de reagerar och känner. De är rädda för sin omgivning och håller sig inne på boendet.

En del behöver traumaterapi.
– De har blivit misshandlade på vägen och de har haft dåligt med mat och kläder. De har levt med en konstant rädsla för upptäckt och behandlats illa av myndighetspersoner i många länder.

Sabina Gusic har fått höra många historier om vad barnen varit med om.
– Det kan handla om hur fadern dödats och hur modern sålt allt för att kunna skicka iväg den son som hon tror ska klara resan.

Barnen som kommer måste själv också vilja resa, annars klarar de inte av det. Deras motiv är inte komplicerade.
– De drömmer om att få gå i skolan och att ha kompisar och spela fotboll. Det är enkla drömmar om saker som alla barn har rätt till.