Stadsbyggnadsdirektörens tredje samling

VELLINGE.Stadsbyggnadsdirektör i Vellinge lyder den imponerande titeln på visitkortet.
Men det hade lika gärna kunnat stå samhällsbyggare, författare och poet. Eller varför inte sakletare och konstnär? Skrotsamlingen i den nyligen inköpta sjöboden intill bostaden på Östra Stranden i Trelleborg skall så småningom bli till en installation.

Madeleine Brandin är en mångsysslare. En humanistisk tekniker, säger hon själv.
Som högsta hönset på Miljö- och stadsbyggnadsförvaltningen har hon ett ord med i laget i varenda planärende inom Vellinge kommuns gränser.

Hon är ansvarig för såväl den långsiktiga och översiktliga som den näraliggande och detaljerade planeringen.
Hennes ledstjärna är det goda boendet, där skönhet och funktion går hand i hand och där människor trivs och känner sig hemma.
- Jag intresserar mig inte speciellt för de stora monumenten. Min grej är att skapa vackra vardagsmiljöer, säger hon.

I den andan har hon som stadsbyggnadsdirektör och tidigare stadsarkitekt lotsat fram projekt som Strandäng i Höllviken, arkitektprisade Opus i Ljunghusen och stadsbildsbelönade Rängbågsbyn.
Samtidigt hyser hon en stark kärlek till slätten, dess ljus och dofter och inte minst till de byggtraditioner som under århundraden vuxit fram i byarna och fiskelägena i Skånes sydvästra hörn.
Hon kan knappt se sig mätt på de låga längorna med sin höga takresning, de lantliga små kyrkorna och den särpräglade tegelarkitekturen.

Denna omsorg har satt spår i vissa detaljplaner i form av kompletterande bevarandebestämmelser.
Men i Madeleine Brandins huvud snurrar inte bara byggritningar, planfrågor och arkitektoniska klurigheter.
Under den blonda kalufsen finns det även plats för annan kreativitet, fantasi och fritt skrivande.
Dikterna bara forsar fram. Det har de gjort sedan hon gick i småskolan.
- De skriver sig själva. Jag beskriver vad jag ser. Det blir personligt men inte för privat. Läsaren måste känna igen sig.

Fem böcker har det blivit sedan debuten med "Mistlur, observationer från sydlig utpost" 1985. Den senaste, diktsamlingen Och horisonten följer med, kom för bara någon månad sedan.
I den har Madeleine Brandin samlat ett trettiotal dikter från de senaste åren.

Under rubrikerna Människan respektive Året finns dels rim och nonsenspoesi, dels dikter med anknytning till årstider och högtidsstunder. Samlingens titel har hon förresten lånat från dikten 17 juli på väg mot Utlängan.
I den tredje delen, Huset, återknyter hon till sin profession. Dikterna har namn som Arkitekturpoesi, Barndomsgården, H 99, Lavad sten och bockad plåt.
- Jag försöker ständigt utforska vad husen gör med oss och hur de påverkar oss.

För husen och miljöerna är väsentliga för människorna.
- De går oss till hjärtat, även de mest oansenliga. Man hittar alltid något.
För Madeleine Brandin har valet aldrig stått mellan arbetet i kommunhuset och skrivandet.
- Visst har jag ibland tänkt att jag skulle välja en inriktning. Men jobbet och skrivandet är på sätt och vis samma sak. De berikar varandra.