1958 besökte Ulf Kilenstam, då femton år, för första gången huset där han nu bor. Han hade då redan träffat tjejen som senare skulle bli hans hustru.
Hennes morfar som var hamnkapten i Trelleborg, hade byggt det röda trähuset som sommarbostad till sig och familjen.
Här tillbringade även Ulf Kilenstam och hans fru Gunilla somrarna när de två sönerna var små. Fortfarande är största delen av inredningen original, som pärlsponten på väggarna, skåpen i köket och trätrappan upp till andra våningen.
– Det är inte många som har gjort som jag gjorde. De flesta river. Då tappar man ju charmen. Jag höll också på att klottra till det och riva som alla andra men en klok stadsarkitekt sa: ”Bygg ut i stället”.
Huset är numera utbyggt med ett rum på varje våning, som går i samma gammaldags stil som den äldre delen. Ulf Kilenstams hustru gick bort i cancer 2005 och efter det flyttade han från Lund för att bosätta sig i Höllviken på heltid.
– Hon ville inte att huset skulle försvinna ut släkten.
Han är numera ordförande i Ljungens villaägareförening som startades samma år som huset byggdes – 1927.
Föreningen har bland annat hand om tillsyn av sommarhus året om och arrangerar midsommarfirande, men tappar numera medlemmar.
Ulf Kilenstam tycker att området har förändrats på många sätt sedan 1950-talet.
– Det fanns flera restauranger där nere vid stranden. Det var ju roligt då. Idag finns det inget sådant. Det var en annan charm, men det var ju bara på sommaren. Jag tycker att det är bra att det bor fler här nu, förr var det väldigt ödsligt. Nu får man lite nya kompisar.
Samtidigt tror han inte alla sommarhus som finns kvar skulle gå att bo i i stället för att riva.
– Men man ska undersöka om det finns något som man kan göra något av innan man river, tycker han.
På granntomten står Carina och Lars Lindell vid det som till nyligen var deras sommarhus.
– Jag har vuxit upp här på somrarna. Nu är det inte så mycket kvar, säger Carina Lindell.
Hon kunde inte åka hit just när den äldre delen av huset, även den byggd 1927, höll på att rivas. Den del som hennes föräldrar byggde till efter att de köpt huset 1964 står kvar. Fast bara väggarna. Nu ska den i sin tur byggas på.
Beslutet växte fram under några års tid.
Carina Lindell säger att de har försökt att hålla det nya huset litet och i en stil som ska smälta in i sommarstugemiljön i området. 127 kvadratmeter blir det och på ett plan, som sommarhuset var.
Lars Lindell kom hit första gången 1973 när han hade träffat Carina.
– Då fanns det en enda villa här som var året-runt-boende, resten var sommarhus.
De tycker att de har tur som bor i ett område där många äldre sommarhus finns kvar.
– Men man kan ju fråga sig hur vissa hus får bygglov, säger Carina Lindell om de många stora och höga villor som har byggts på tidigare sommarstugetomter.
De har också ansträngt sig för att behålla en skogslik tomt, även om fem träd har fått tas ner.
– Många tar ner många fler träd än vad som är nödvändigt. Träden behövs, jag önskar att det var krav på att plantera lika många nya träd som man tar ner, säger Lars Lindell.
– De suger upp mycket vatten, säger Carina Lindell och nämner att en björk kan dricka flera hundra liter vatten en varm dag.
De tror att deras hus hade jämnats med marken om de hade sålt det i stället för att bygga ut.
– Säljer man en sommarstuga här, så blir det en villa på tomten, säger Carina Lindell.
Nu ser hon fram emot att de ska flytta in och bosätta sig permanent när huset står klart om något halvår.
– Det kommer att kännas jättebra.