Våren 2007
Migrationsminister Tobias Billström (M) vädjar till Sveriges kommuner att fler
ska ta emot ensamkommande flyktingbarn.
Anders Alkewall (KD), som föregående höst blivit invald i Vellinges
kommunfullmäktige, tar vädjan på allvar och föreslår att Vellinge kommun
undersöker möjligheten att ta emot två eller tre barn. Reaktionerna han får
förvånar honom.
– Moderatledningen har alltid haft argument som att det inte finns några
bostäder. Man har lagt fram det ena argumentet efter det andra. Lite naivt
har jag trott på det.
– Därför blev jag förvånad och besviken när M-ledningen sade blankt nej till
mitt förslag. Då förstod jag att det enbart handlade om främlingsrädsla.
Anders Alkewall betonar att han inte tycker att det är konstigt att en sådan
rädsla finns.
– Jag tror att alla människor bär på främlingsrädsla – men det är oärligt att
inte stå för den.
Det nekande svaret från den moderata kommunledningen får honom att driva
frågan hårdare. Han blir intervjuad och skriver debattartiklar.
– Syftet var att få en konstruktiv debatt. Lite så som det har blivit nu. Men
då var det hela tiden bara locket på.
I stället följer nästan två år med trakasserier av olika slag. Han får
hotfulla brev och mejl. Det skickas varor som har beställts i hans namn.
Familjens bilar saboteras.
Droppen som får bägaren att rinna över är att hans familj inte heller lämnas i
fred. Både barnen och hustrun får höra kommentarer.
– Jag fick höra att det var olämpligt att väcka frågan och att majoriteten
inte vill ta emot flyktingar.
I december 2008 lämnar Anders Alkewall alla sina politiska uppdrag med
omedelbar verkan.
Hösten 2009
I mitten av november placerar Malmö kommun via Attendo Care ensamkommande
flyktingbarn i Hököpinge. Det blir startskottet på en debatt om Vellinges
inställning till flyktingar, som stundtals förs i ett högt tonläge och som
ger eko i hela landet.
För Anders Alkewall och hans familj rivs de gamla såren upp. Åter ringer
tidningar, radio och tv.
Först är Anders Alkewall osäker på om han vill medverka i en intervju.
– Men som en kollega till mig sade: Oavsett vad jag tycker så kommer jag att
förknippas med den här frågan.
Den här gången tror han att mycket gott kommer ut av debatten.
– Tidigare har en högljudd minoritet tystat majoriteten. Det visar ju
opinionsundersökningen. Och även om den inte skulle stämma exakt, vad är det
som säger att felmarginalen skulle visa att fler är emot flyktingmottagande?
Han hoppas att fler både vågar och vill ta debatten nu och att både goda och
dåliga exempel kan diskuteras utan generaliseringar.
– Rädslan uppstår när man ser en hel flyktingström komma. På mötet i Hököpinge
såg folk Rosengård framför sig.
– Men det handlar om individer och när man lär känna en person väcks
nyfikenheten.
Anders Alkewall, som har jobbat i Rosengård, känner inte igen bilden av
Malmöstadsdelen. Han tror att många inte känner till hur det är där
egentligen.
– Jag gick där sent på kvällarna utan att vara rädd.
Samtidigt tycker han att det är viktigt att lyfta fram de integrationsproblem
som faktiskt finns.
– Sverige har verkligen inte lyckats med sin integrationspolitik.
– Men det har inte blivit bättre av att Vellinge har sagt nej, säger Anders
Alkewall och pekar på att det är i små kommuner som Gnosjö och Värnamo som
de goda integrationsexemplen finns.
I dagsläget tror han inte att han kommer att återvända till politiken. På
senaste tiden har han fått flera förfrågningar, men hittills tackat nej.
Utmaningar i arbetslivet lockar mer.