VELLINGE. I måndags fick Mohammad Shauvishi besked att han skulle flyttas från
sitt familjehem i Vellinge till ett ungdomshem i Nordmaling, Västerbotten.
Beskedet togs emot med bestörtning av både Mohammad och hans omgivning. Sedan
dess har lärare, skolkamrater och Mohammads gode man kämpat för att han ska
få stanna. I torsdags protesterade kompisarna från Södervångsskolan utanför
kommunhuset.
Kommunala politiker och tjänstemän i Vellinge har engagerat sig, och i fredags
eftermiddag kom beskedet:
Mohammad Shauvishi får stanna.
– Han har frågat mig fem, sex gånger om det verkligen är sant, berättar hans
gode man Lennart Eriksson en stund senare.
Då satt han och Mohammad Shauvishi i pojkrummet i familjehemmet.
– Familjen är också glad, säger Lennart Eriksson.
Hur känns det nu?
– Jag känner en lättnad, det här har varit en pärs. Man har slitits mellan
hopp och förtvivlan. Folk säger att man inte får blanda in känslor i sådant
här, men det går inte.
Catharina Plesner, socionom på individ- och familjeomsorgen, har skött
ärendet. Hon har varit i kontakt med Migrationsverket i Alvesta, Malmö och
Växjö, pratat med socialsekreterare och verksamhetschef i Nordmaling och
fått goda råd från Lomma kommun. Ett dygns intensivt arbete gav resultat.
– Min uppfattning är att allting går, bara man är ödmjuk. Jag har berättat att
jag aldrig jobbat med det här tidigare. Då har människor varit hjälpsamma.
Vellinge kommun tar nu över ansvaret för Mohammad Shauvishi från Nordmaling.
Lösningen ska även vara godkänd av Migrationsverket.
Lars Andersson, verksamhetschef med i Nordmaling med ansvar för ensamma
flyktingbarn, säger att det aldrig var frågan om att man ändrade något
beslut i frågan.
- Situationen var sådan att vi fick en anmodan om att vi skulle hämta en pojke
i Vellinge. Vi visste inte i det läget att det fanns speciella
omständigheter som att pojken bodde i en familj, att han gick i skolan och
att han skapat sociala band. När vi fick reda på det bad vi Migrationsverket
ompröva sitt beslut och jag gav då beskedet att vi skulle vila så länge i
väntan på Migrationsverket. Men verket såg inte att det fanns några risker
för pojkens hälsa om man flyttade honom. De körde "by the book" och då var
vi tvungna att göra det vi ska göra, nämligen att hämta honom, berättar Lars
Andersson.