En del har redan tingat nästa års julskinka. På Ängavallen råder Rolf Axel
Nordströms ekologiska tankar.
I restaurangen på Ängavallen hänger diplomen i täta rader. Hur många det har
blivit under årens lopp har Rolf Axel Nordström inte riktigt kläm på. Han
och familjen har fått pris för bland annat djurhållningen, det ekologiska
tänket och sitt miljöarbete.
På senare år är det framförallt restaurangen och gastronomin som
uppmärksammats. 2008 utsågs Ängavallen av krogbibeln White Guide till Årets
ekologiska krog.
Riktig storslam blev det vid branschdagarna i Stockholm härförleden.
Först bärgade Ängavallen titeln Årets mest medvetna krog och som om inte det
vore nog lade Rolf Axel Nordström och hans team även beslag på tidningen
Allt om mats Stora matpris.
– Allt om mats pris är den utmärkelse som jag sätter störst värde på.
Men livet som köttbonde har inte alltid varit en dans på rosor.
Startåren var svåra med ansträngd ekonomi. Hans idéer om frigående djur,
djurhälsovård och djuretik föll inte alls i god jord. Han kände sig
motarbetad av branschen.
– Jag kom snabbt i strid med både Scan och LRF, som försökte kväsa min
verksamhet.
1983 öppnade han Sveriges första gårdsbutik på Ängavallen.
– Jag var tvungen till det. Ingen av de stora livsmedelskedjorna ville köpa
mitt kött.
Sedan dess har allt fler kunder fått upp ögonen för hans produkter.
– Framför allt bland ungdomar finns ett starkt miljö- och djurrättsengagemang.
Min egen generation har inte varit så jätteintresserad.
Men riktig fart tog kommersen först år 2000 i samband med galna ko-sjukan.
– Äntligen förstod människor att det inte gick att föda upp djur på kadaver.
Efter Djurrättsalliansens avslöjanden om missförhållanden på svenska
grisgårdar har hans idéer fått än mer genomslag bland konsumenterna. Årets
julskinkor såldes slut tidigare än vanligt, och beställningar för nästa år
har redan ramlat in. Många är beredda att slanta upp dubbla kilopriset för
att få kött från djur som haft ett gott liv, hävdar Rolf Axel Nordström.
– Jag är väldigt tacksam för Djurrättsalliansens insatser. De skandaler som
avslöjats är emellertid ingen nyhet. Så har det sett ut de senaste tjugo
åren. Men med bildbevis blir de mer påtagliga och svåra att snacka bort. Jag
tycker att den svenska djurskyddslagstiftningen är alldeles för liberal.
Lantbrukare som bryter mot reglerna borde få uppfödningsförbud.
Under de senaste åren har Ängavallen expanderat rejält. Djurhållningen,
odlingarna och gårdsbutiken har kompletterats med restaurang, hotell och
konferensanläggning. Och nästan allt som dukas fram på gästernas bord
produceras och förädlas på gården. Målet är att bli så gott som
självförsörjande.
Närmast på programmet står ett ysteri med tre olika klimat- och lagringsrum.
Det ska stå klart i februari, och under fem månader av året ska här
produceras hårdost av typ emmentaler, gruyère, appenzeller, gouda, cheddar,
tilsiter och parmesan. Råvaran, mjölken, kommer från gårdens eget mejeri och
Rödkullakorna.
– Ko och kalv får vara tillsammans hela dagen. På kvällen skiljer vi dem åt,
och så mjölkar vi kossan på morgonen, när mjölken runnit till, förklarar
Rolf Axel Nordström.
Kunskapen att göra ost hämtar han i Schweiz.
– Inledningsvis tar vi hit en schweizisk ostmästare som konsult, men tanken är
att vi ska anställa en egen ostmästare med erfarenhet av hantverksmässig
ostframställning. Vår nuvarande personal kommer också att få
ysteriutbildning. För som anställd på Ängavallen förväntas du kunna delta i
gårdens alla göromål.
Rolf Axel Nordströms framtid var utstakad. Han var uppvuxen mitt i Malmö, i en
familj som drev ett välkänt företag i färgbranschen. Att sonen skulle föra
traditionen vidare var en självklarhet.
Men somrarna i Falsterbo på 1940- och 50-talet och det dagliga umgänget med
ortens lantbrukare fick Rolf Axel Nordström att obstruera. Han skulle
utbilda sig till lantmästare och syssla med djur.
– Bönderna levde i symbios med naturen. De hade lärt sig att läsa den genom
att tolka dess tecken. Men framför allt levde de för och med sina djur. Som
stadsbo var jag fascinerad. Sådan ville jag också bli.
I början av sextiotalet kom han in på lantbruksskolan Hvilan.
– Då trodde jag fortfarande att de som sysslade med djur var som min barndoms
bönder på Falsterbonäset.
Men snart insåg han att tiderna hade ändrats. Djurhållning hade blivit en
industri. Grisar levde i trånga fabriker under vidriga förhållanden, som
inte tillät dem att utveckla sina naturliga beteenden.
– Jag hade inte lämnat färgindustrin för att gå in i grisindustrin. För mig
var det en chock. Att ha djur är en möjlighet men definitivt ingen
rättighet. Varför har man djur om man ger fan i hur de har det?
1971 fick Rolf Axel Nordström möjlighet att förverkliga drömmen om en egen
gård. Han köpte en tredjedel av Ängavallen, 45 hektar.
Tre år senare hade han renoverat delar av gården och var redo att ta emot de
första tolv ungsuggorna. Men vid grisningen dog en av dem.
På destruktionsanläggningen fick Rolf Axel Nordström nästa obehagliga
överraskning.
– Jag frågade vad som händer med kadavret och fick svaret: Det får du tillbaka
som grisfoder. Jag trodde först att man drev med mig.
Men uppgiften bekräftades av högsta fabriksledningen.
– Då bestämda jag att alla mina djur ska bli vegetarianer. Nu producerar vi
allt foder själva, utan kemikalier och bekämpningsmedel. Vartenda milligram
som djuren får är odlat här. Det ger minimal miljöpåverkan och minimala
transporter.