ÖSTRA GREVIE. På torsdagen förvandlades Östra Grevie folkhögskolas gamla
gymnastiksal till brottsplats. Här avlöste illdåden varandra, det ena värre
än det andra. Blodiga och sönderslagna offer vacklade runt i lokalen, medan
samvetslösa och skrupelfria gärningsmän gjorde vad de kunde för att slingra
sig undan rättvisan.
En av de mer ångerfulla typerna dök visserligen upp hemma hos kvinnan, som han
några timmar tidigare hade tillfogat sex knivhugg i ryggen och sedan närapå
hade skurit halsen av. Men in i det sista förnekade han att han låg bakom
misshandeln. Han hade bara kommit för att lämna över en blombukett. Men när
han inte ens visste vad kvinnan hette, började tillkallad polis ana ugglor i
mossen.
Nej, ingenting var på riktigt, inte den här gången. Men det är så här polisens
vardag ser ut, oförutsägbar och irrationell. Man vet aldrig vad som väntar,
när man ger sig ut på uppdrag eller ringer på hos människor i nöd. Kanske
hamnar man i en nedblodad lägenhet hos en kvinna som inte vet vad som hänt.
Kanske hos en man, som tror att poliserna i dörröppningen är inbrottstjuvar,
och hotar dem till livet med pistol. Kanske hos en person som behöver första
hjälpen.
Därför gäller det att alltid vara beredd, att kunna läsa situationen och veta
hur man ska bete sig. Och så ska man ha fantasi och vara flexibel, för det
är inte säkert att det blir som man har tänkt sig.
– Och kom ihåg, munnen och hjärnan är de bästa vapnen.
Det var vad Mats Jennby och hans kolleger från polisområde södra Skåne ville
inpränta hos eleverna på polispreparandkursen vid terminens sista
övningstillfälle. Tio olika rollspel hann de med, och eleverna fick agera
både bad och good guys. Det gjorde de med så stor övertygelse och dramatik
att vi ett tag trodde att vi hamnat på en utbildning för blivande
skådespelare.
Var fjortonde dag är de ”riktiga” poliserna på skolan för att ge de eventuellt
blivande kollegerna praktiska råd och en inblick i yrket.
Och för att hjälpa till att sålla agnarna från vetet. För alla passar inte i
polisuniformen.
– Övningarna visar om eleverna är av rätt skrot och korn, om de kan hantera
oväntade situationer. Alla har inte den auktoriteten. Den måste man ha från
början; rutin och erfarenhet skaffar man sig med tiden, säger Mats Jennby.