Två år har gått sedan Fredrik Engvall, då arbetslös småbarnspappa, bloggade på
Omkretsen om jakten på nytt jobb och hjälp till bättre livskvalitet för ett
förståndshandikappat barn.
Sedan dess har han fått sitt livs hittills bästa jobb, som säljledare på
Comintegra, och blivit arbetslös igen.
– Det kändes som att komma hem. Det var något jag verkligen
ville jobba med: att få hjälpa människor att komma vidare. Personen som
rekryterade mig blev min coach och mentor.
I höstas gick Comintegra i konkurs, Aluma köptes av Göteborgstidningen Faktum
och Fredrik Engvall var arbetslös igen. Men han var inte tillbaka på ruta
ett.
– Jobbet med Aluma var fullt av utmaningar och jag har verkligen fått tänka
efter kring hur jag möter människor, hur jag reagerar och varför. Jag har
blivit mer harmonisk, lugnare i mina resonemang och tänker efter mer innan
jag gör eller säger något.
Med den kommunala hjälpen till 11-åriga dottern Moa, som har Downs syndrom,
har det blivit lite si och så. Fredrik Engvall och hustrun Lotta har under
åren som gått lyckats utverka rätt till hjälp 14 timmar i veckan. En dag i
veckan tillbringar hon med sin personliga assistent, som också följer med
henne till kören Yesslingarna.
– Men det är svårt att hitta assistenter som vill jobba
så lite som 14 timmar i veckan. 25-30 timmar hade varit optimalt. Då hade
Moa kunnat ha en egen lördagsaktivitet och kunnat ta hem kompisar.
Idag läser Fredrik Engvall en kurs till certifierad coach. På det hela taget
tycker han att hans liv är bra mycket bättre än för två år sedan.
Vad hade du skrivit om du fick blogga idag?
– Vardagen och livet. Och jag hade nog bloggat rätt mycket om mat.