1937 kom romanen Bokhandlaren som slutade bada ut. Författare var Fritiof
Nilsson Piraten och boken blev sedermera film, regisserad av Jarl Kulle och
med bland annat Allan Edwall och Margaretha Krook i rollerna.
I romanen liksom i filmen utnyttjar en cirkel av manliga vänner den oskrivna
lag som säger att om någon är i färd med att bada ska man hålla sig på
avstånd, för anständighetens skull.
Männen möts alltså varje söndag vid åkanten och diskuterar litteratur och
annat som fruntimmer inte göra sig besvär att förstå.
Varje gång får någon av dem sitta i bara mässingen, för att hålla kvinnfolken
på avstånd. Det är 1910-tal, och den ytliga anständigheten - för varken
filmen eller boken är särskilt pryda - är särskilt viktig att bevara.
För den som är van nakenbadare på Näset kanske det är självklart att man ska
bli lämnad ifred, och mycket irriterande när nakenbads-newbies kommer
stolpande. För den ovane kanske det är lika befängt att tro att man har rätt
att kasta av sig kläderna var som helst och sedan kräva att folk håller sig
undan.
För enkelhetens skull kanske man ska hålla sig till de skrivna reglerna innan
man tar sig sitt dopp. Alltså Allemannsrätten.