Sammanslagningen av universitetssjukhusen i Lund och Malmö skall genomföras i raketfart. I slutet av november fattar regionstyrelsen beslutet och från den 1 januari skall de två förvaltningarna vara en. Det finns starka skäl att ifrågasätta såväl tillvägagångssättet som beslutet.
Jag är en varm förespråkare för ökad samordning av den högspecialiserade vården och forskningen på universitetssjukhusen. Ett universitetsmedicinskt centrum med ett Skåneövergripande ansvar för dessa frågor, vilket regionstyrelsen beslutar om idag, är en utmärkt idé och väl i linje med tidigare arbete med Prolumaprojektet.
Argumenten för att i övrigt, med sådan brådska, slå ihop två gigantiska akutsjukhus är minst sagt svaga. Det är förlegat att tro att nya byråkratiska överbyggnader kan lösa hälso- och sjukvårdens problem. Dessutom flera gånger empiriskt vederlagt. Sammanslagningen innebär att vägen från idé till beslut blir ännu längre och att den enskilde medarbetarens upplevda maktlöshet blir än större.
Runt om i världen går man över från stordriftstänkande till flödestänkande och självförbättrande system i vården. Det kräver att många fler beslut decentraliseras till den patientnära verksamheten. Närmaste gemensamma chef måste finnas nära tillgänglig för att kunna hantera variationer i verksamheten och snabbt kunna verkställa idéer som förbättrar flöden och processer. Det är denna chef som nu flyttar ännu längre bort från själva vården.
Istället för onödiga och olönsamma sammanslagningar behövs ett paradigmskifte i synen på utveckling och förbättringsarbete i Region Skåne. Från stordrift till flöden, från byråkratier till självförbättrande system.
En sådan process kan på sikt innebära att även de yttre strukturerna måste ses över, men då skall detta ske underifrån. Inte som nu som ett centralistiskt påbud i total avsaknad av det som vanligen kännetecknar en bra organisation i form av delaktighet, genomskinlighet och kostnadskontroll.
Jag blev, liksom de allra flesta, helt tagen på sängen av beskedet om den förestående sammanslagningen. Trots att oppositionen deltagit och stött besluten kring Prolumaprojektet ville de styrande partierna inte ha någon dialog om det som nu beskrivs som en naturlig följd av dessa beslut. Jag ifrågasätter starkt den beskrivningen.
Samarbetsklimatet mellan partierna i regionfullmäktige har varit gott kring stora och övergripande strukturfrågor såsom Skånsk livskraft och Hälsoval Skåne. Jag gillar inte att bli lurad och jag undrar vad majoriteten anser sig vinna på att fördärva ett förtroende som byggts upp under flera år.
Förtroende handlar inte om att vara politiskt överens utan om att vara ärlig med sina intentioner. Värre än att oppositionen hållits utanför beslutsprocessen är att inte en enda av de 12 500 medarbetarna på Umas och Usil informerades om planerna på en fundamental omorganisation.
Nu återstår endast två månader till verkställighet. Det hela är ett exempel på synnerligen dåligt ledarskap.
UNO ALDEGREN