Jordens befolkning fortsätter att öka under de närmaste årtiondena. Detta
ställer krav på ökad livsmedelsproduktion samtidigt som jordbruksmark kan
förväntas användas mer för andra ändamål. Klimatförändringar kan dessutom
leda till ändrade förutsättningar för växtodling.
För att möta dessa utmaningar är det nödvändigt med fortsatta satsningar på
växtförädling. Vi konsumenter behöver växtförädling mycket mer än vi själva
kan tro. Växtförädling har stor betydelse för skördestorlek och för
kvaliteten hos den produkt som når oss. Växtförädling är en av hörnstenarna
för att öka produktiviteten i jordbruket och att därmed mindre resurser går
åt för att framställa maten.
Genmodifiering är en av flera tekniker som används inom modern växtförädling.
Arvsmassan i en genetiskt modifierad organism, GMO, är i grunden uppbyggd på
samma sätt som i alla andra organismer inklusive oss själva. Den modifierade
delen av arvsmassan i en GMO är mycket liten. Förändringar inträffar
dessutom hela tiden naturligt i arvsmassan. Detta sker både i GMO och i alla
andra organismer.
Det är bland annat därför inte så stor skillnad mellan de tekniker som kallas
genmodifiering och andra förekommande växtförädlingstekniker. De olika
växtförädlingsteknikerna utvecklas ständigt. Utvecklingen kan förväntas
innebära att gränsen mellan genmodifiering och annan växtförädling alltmer
suddas ut.
Med genmodifiering kan växtförädlingen uppnå vissa resultat som andra
förädlingstekniker inte alltid kan uppnå. Samtidigt kan möjligheter ibland
också medföra risker. Det gäller dock inte bara för genmodifiering utan även
för andra växtförädlingstekniker. Växter förädlade med genmodifiering
genomgår idag en mycket noggrann prövning med avseende på säkerhet för
människors och djurs hälsa och för miljön.
Växter förädlade med andra metoder än genmodifiering riskbedöms inte alls på
samma sätt. Nya egenskaper bör riskbedömas på liknande sätt oavsett vilken
teknik som använts vid förädlingen. Lagstiftningen om riskbedömning av
växters egenskaper bör förändras i den riktningen.
Alla tekniker inom växtförädlingen bör få fortsätta att utvecklas. Det är
rimligt att växter som bedöms vara säkra skall kunna användas i kommersiell
odling. Att bannlysa vissa växtförädlingstekniker skulle vara kostsamt och
improduktivt och därigenom äventyra den europeiska växtodlingens
konkurrenskraft.
Genteknik kan komma att ha mycket stor betydelse för livsmedelsförsörjning och
miljöanpassad växtodling framöver. Vi bör inte avsäga oss sådana positiva
effekter.
ANDERS FALK