Fredrik Bergström, VD för Handelns utredningsinstitut, och Jonas Frycklund,
ekonom på Svenskt Näringsliv, anser i sin artikel under Aktuella frågor den
28 december att pocketboken Konsumera mera – dyrköpt lycka från
Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggnad, Formas, är
”en stor samling löst tyckande” och anklagar rådet för att använda
forskningsmedel för ideologiproduktion.
Forskning och forskningsresultat är varken neutrala eller fria från
värderingar. För att ge en nyanserad bild av ett ämnesområde är det viktigt
att forskare med olika utgångspunkter får komma till tals.
Forskningsrådet Formas ger därför stöd till både konsumtionskritisk och
konsumtionsvänlig forskning – avgörande är att forskningen håller hög
vetenskaplig kvalitet. Den hårda konkurrensen om Formas medel – mindre än 20
procent av dem som söker får anslag – tillsammans med sakkunniggranskning
garanterar att endast de bästa projekten får stöd.
Boken Konsumera mera – dyrköpt lycka är nummer tolv i pocketboksserien
Formas Fokuserar. 23 välmeriterade forskare från många olika ämnesområden
skriver i 21 kapitel om konsumtionens drivkrafter och konsekvenser och om
förutsättningar för mer hållbar konsumtion. Pocketböckerna är ett led i
Formas uppdrag att kommunicera forskningsresultat. Serien är ett debattforum
där forskare klargör dagens kunskaps- och debattläge i viktiga
samhällsfrågor. Tidigare böcker har bland annat handlat om ekologisk
produktion, mat och hälsa, fisk och fiske, genteknik och bioenergi.
Bergström och Frycklund påstår att bokens författare blundar för att
konsumtionen spelar en viktig roll för utvecklingen. Ju mer vi konsumerar,
desto bättre går det för samhället och desto mer nya varor kan vi köpa. Men
vi svenskar ligger åtta på listan över länder med störst ekologiskt
fotavtryck, och om alla konsumerade som vi skulle det behövas nästan fyra
planeter. Så kan vi inte fortsätta. En hållbar framtid måste vila på nya
former av sociala, kulturella och ekonomiska system. Det är en utmaning att
identifiera, utveckla och införa dessa system medan det ännu finns tid.
Vi behöver, för att citera en av bokens författare, professor John Holmberg,
”odla en planetskötarkultur där vi förstår att inpassa samhället i naturens
kretslopp”. Detta står inte i motsats till ökad tillväxt och välfärd.
Producenter, konsumenter och politiker som är beredda att pröva framtidens
miljövänliga teknik har här en viktig roll att spela. Dessa aspekter finns
väl representerade i boken. Om Bergström och Frycklund läste boken utan
ideologiska skygglappar skulle de inse detta.
Bergström och Frycklund menar ”att en statlig forskningsstiftelse skall
avstå från debatt och koncentrera sig på forskning”. Formas har regeringens
uppdrag att informera om forskningsresultat. Man kan fråga sig vilken nytta
resultaten gör om de stannar på forskarens kammare.
Formas välkomnar att de frågor som vi har identifierat som viktiga
debatteras. Men vi kan inte se syftet med att försöka stoppa välmeriterade
forskare från att diskutera sin forskning i böcker och tidskrifter som ges
ut av Formas även om resonemangen inte faller alla på läppen.
BRITT OLOFSDOTTER