Studieavgifterna som regeringen planerar införa för utomeuropeiska studenter
skulle vid fullt genomslag, enligt regeringens mycket optimistiska
framskrivningar, ge ynka en tiondel av de kvalitetspengar som behövs för att
åtgärda de mest akuta bristerna i den svenska högskolan.
Därför behöver regeringen istället ta sitt ansvar och genomföra en
kvalitetsinriktad grundutbildningsreform som säkerställer ett minimum om 15
timmars lärarledd undervisningstid per vecka i utbildningen.
Detta skulle ge ökad utbildningskvalitet bland annat genom att öka
genomströmningen, effektivisera studietiden, förbättra förberedelserna inför
ett modernt arbetsliv och bredda mångfalden inom den högre utbildningen.
Kostnaden skulle bli en successiv infasning med 0,5 miljarder kronor årligen,
fram till en nivå på 2 miljarder per år 2014 – totalt en kostnad på 5
miljarder kronor för nästa mandatperiod. Det är endast en tredjedel av
kostnaden för regeringens forskningsproposition. Pengarna finns, det handlar
om prioriteringar.
Högskole- och forskningsminister Tobias Krantz (FP) mantra i avgiftsfrågan har
varit att Sverige skall konkurrera med kvalitet, inte med gratis
utbildningar.
Något han troligen kommer att upprepa när regeringens proposition med
förslaget till studieavgifter för utomeuropeiska studenter presenteras.
Paradoxen är dock att Krantz vill skaffa pengar till
grundutbildningskvaliteten genom att införa studieavgifter. Med andra ord
antar Krantz att utomeuropeiska studenter kommer att välja den högre
utbildningen i Sverige, även om den kommer att kosta omkring 70 000 kronor
per år – samtidigt som han erkänner att utbildningen har allvarliga
kvalitetsbrister.
Det är ju därför som studieavgifterna skall införas, det framgår av
regeringens budgetproposition för 2010.
I samma veva rensar regeringen med Krantz i spetsen, under förevändning att
vilja ta del av den internationella marknaden för utbildning, med sitt
avgiftsförslag indirekt bort hindren för att i framtiden kunna ta ut
studieavgifter även av svenska studenter.
I alla europeiska länder som infört avgifter för internationella studenter
före 2006 har avgifter sedan införts för landets egna studenter.
Dessutom äventyrar avgifterna internationaliseringen av den högre
utbildningen, trots att alla är överens om att internationalisering ger ökad
utbildningskvalitet.
Detta kommer att ske när antalet utomeuropeiska studenter 2011 minskar till
ungefär 1 600 studenter, enligt regeringens egna beräkningar, förutom de
studenter som regeringen vill finansiera via stipendier. Detta skall
jämföras med dagens ungefär 10 000 utomeuropeiska studenter.
Sveriges förenade studentkårer säger nej till ogenomtänkta avgifter, men ja
till satsningar på ett bättre utbildningssystem för kunskap, kvalitet och
konkurrenskraft.
KLAS-HERMAN LUNDGREN