Ilmar Reepalu (S) har enligt Sydsvenskan (20.2) sagt: ”Det här är inte en
match mot vem som helst. Det är en match mot staten Israel. - - - Över
fyrahundra barn har mördats. Det är en fråga om brott mot mänskliga
rättigheter. Det är mycket som ligger Israel till last. - - - Min personliga
åsikt är att man inte skall spela någon match alls mot Israel i det här
läget.”
På Sydsvenskans ledarsida reagerar Mats Skogkär (21.2) mot att Reepalu använt
ordet ”mördats”. Eftersom mord betyder ”att uppsåtligen beröva en annan
människa livet” konstaterar Skogkär att ”i Ilmar Reepalus värld har Israel
med berått mod berövat fyrahundra palestinska barn livet.(...) Israel har
dödat dem alla med vett och vilja. Det är vad Reepalu säger.” Utifrån detta
resonemang finner Skogkär att Reepalu bidrar "till att piska upp hat. Det är
tanklöst. Det är oansvarigt.”
För att den som berövar en annan människa livet skall ha begått mord krävs
enligt den av Skogkär citerade definitionen att det skett ”uppsåtligen”.
Inom straffrätten skiljer man dock mellan olika slags uppsåt. Om förövaren
eftersträvat offrens (nu Gaza-barnens) död, är det mord med så kallat direkt
uppsåt. Om sådant uppsåt ej kan visas, till exempel då den dödliga utgången
varit en bieffekt, till och med en oönskad sådan, men förövaren likväl måste
ha insett att denna effekt var ofrånkomlig, skall gärningen bedömas som mord
med så kallat indirekt uppsåt. Om förövaren bara sett en risk för offrens
död men skulle ha handlat på samma sätt även med vetskap om facit, är det
likaså mord, då med så kallat eventuellt uppsåt.
Israels regering och krigsmakt måste ha förutsett att ett stort antal barn och
andra värnlösa civila i Gaza oundvikligen skulle mista livet genom den
massiva insatsen av flyg, artilleri och pansar mot tätt befolkade områden,
särskilt som invånarnas rörelsefrihet varit starkt beskuren. Likväl har
beskjutningen utförts. Därmed är kravet på åtminstone indirekt uppsåt
uppfyllt.
Uppsåtskravet är också uppfyllt när Israels fiender med raketer eller bomber
dödar människor i Israel. Att sådana attacker skulle göra Israels
beskjutning av Gaza straffrättsligt tillåten som nödvärn är dock uteslutet
på grund av disproportionen mellan palestinska och israeliska offer – kring
100:1 – och andra begränsningar av nödvärnsrätten.
Straffrättsligt sett finns det sålunda fog för Reepalus av Skogkär kritiserade
ordval. Att anlägga straffrättsaspekter på det dödande i industriell skala
som krig typiskt är – också i Gaza såsom dödssiffrorna bekräftar – är dock
alltför snävt.
Det är i stället den internationella folkrätten som bör vara normerande. Som
Internationella Juristkommissionen (IJC) med skärpa fastslår i sin för ett
par veckor sedan publicerade stora studie av frågor om terrorism och
terroristbekämpning - Assessing Damage, Urging Action - har USA under
Bushadminstrationen bedrivit en nedmontering av folkrätten, inte minst vad
gäller grundläggande mänskliga rättigheter.
Barack Obama, som är jurist med statskunskap som specialitet, lät i sitt
installationstal förstå att han ser som en huvuduppgift att återställa USA:s
anseende som rättsstat. Om Israel och dess fiender kunde förmå sig att för
egen del följa en sådan kursomläggning av USA, skulle det kunna leda till
minskad kritik och bana väg för fredliga lösningar, även i Gaza.