Man kan fråga sig varför partiledarna spelar en så stor roll i valrörelsen
till Europaparlamentsvalet den 7 juni.
På valaffischerna ser man bilder på Jan Björklund (FP) och Mona Sahlin (S),
även om ingen av dem kandiderar. Några få veckor före valet sände SVT:s
Agenda en partiledardebatt där endast de sju riksdagspartierna var
representerade. Inte ens Junilistan, som vid det förra EU-parlamentsvalet
blev det tredje största partiet med 14 procent av rösterna, var inviterade
till TV-studion. Endast en vecka före valet är gästen i Ekots
lördagsintervju Mona Sahlin.
Är EU-parlamentsvalet blott en kuliss för svensk inrikespolitik?
Det finns flera anledningar till att riksdagspartiernas dominans i
EU-valrörelsen är problematisk ur ett demokratiperspektiv.
För det första är de politiska skiljelinjerna annorlunda i EU-frågan än i
nationell svensk politik. Moderaterna och Socialdemokraterna har i riksdagen
stått på samma sida när det gäller de stora frågorna, som EU-medlemskapet,
euron och Lissabonfördraget, som skall överföra ännu mer beslutanderätt till
Europeiska unionen. Riksdagspartierna har hittills inte avspeglat väljarna i
de centrala EU-frågorna. EU-frågorna har hållits undan
riksdagsvalsrörelserna. Samtidigt baseras idag en mycket stor andel av
svensk lagstiftning på EU-beslut.
För det andra visar undersökningar att i EU-parlamentet röstar de borgerliga
och Socialdemokraterna oftast lika och gör upp om kompromisser sinsemellan.
Det är därför inte rätt att orkestrera mediedebatten i EU-valrörelsen som om
huvudkonflikterna i Europapolitiken och svensk inrikespolitik är identiska.
För det tredje måste man fråga sig om de enskilda EU-parlamentarikerna röstar
som sina svenska partier när de väl sitter på bänkarna i Bryssel och
Strasbourg.
En helt ny databas på www.votewatch.eu visar hur EU-parlamentarikerna röstat
när röstning har skett vid namnupprop. I den danska EU-valrörelsen har det
blivit en het debatt när en tidning kunde visa att danska EU-parlamentariker
röstar med sina partigrupper i EU-parlamentet även om det strider mot
partiets ståndpunkt hemma i samma sak. Om någon ville undersöka hur svenska
EU-parlamentariker röstat skulle man säkert se samma mönster. Man kan
värdera detta europeiska röstförfarande som bra eller dåligt, men i alla
fall medför detta att valrörelsens fokus på svenska riksdagspartier och
deras partiledare att väljarna luras. Därtill kommer att partiledarna i
denna valrörelse synes undvika att tala om Lissabonfördraget och
maktdelningen mellan EU:s institutioner och medlemsstaterna.
Lite tillspetsat kan man säga att valrörelsen till EU-parlamentet numera
primärt bedrivs som om det gällde val till den svenska riksdagen. Och att
riksdagsvalen numera primärt handlar om skola, vård och omsorg, det vill
säga kommunala frågor. De stora frågorna lämnas till EU och diskuteras
betänkligt lite med väljarna.
Mot denna bakgrund får partiledarna skylla sig själva om valdeltagandet än en
gång skulle bli pinsamt lågt i ett annars så demokratiskt land som Sverige.
DRUDE DAHLERUP