Sedan det offentliggjordes att jag ämnar debattera med Björn Söder,
partisekreterare för Sverige-
demokraterna, SD, har det från olika håll riktats kritik mot detta. Främst har
det kommit från ombudsmän inom socialdemokratin och från fristående
debattörer. De anser att det är felaktigt och kan bereda vägen för SD till
riksdagen. Vad de glömmer är att SD redan idag verkar i ett stort antal
fullmäktige landet runt. Strategin att inte möta SD i debatt har bevisligen
inte haft önskad effekt utan snarare gynnat partiet.
För mig handlar det om att tydligt redovisa SD:s politik på välfärdsområdet,
något de hela tiden försöker dölja och skall tillåtas fortsätta med enligt
vissa. SD är ett parti vars politik skulle rasera välfärden under
täckmanteln att invandringen är ett problem. Det handlar om att åskådliggöra
detta. Allt annat måste räknas som att agera passivt vilket medverkar till
att de blir större, ty SD bygger sitt arbete på ett evinnerligt sökande
efter martyrskap och på försök att utmåla alla andra som oansvariga. Det är
något som de ges möjlighet att fortsätta med så länge ombudsmän och
debattörer ger dem möjlighet att vara alla godas riddare.
Att SD är ett parti som står för ökade klassklyftor och ökade skillnader i
samhället är klart efter partiets agerande i Region Skåne. Det främsta
exemplet på detta är deras arbete på hälso- och sjukvårdsområdet, en
hörnsten i välfärden.
Det gäller Sverigedemokraternas agerande när beslutet om Hälsoval Skåne togs,
då sade SD nej. Anledningen uppgavs vara att ersättningen som utgår grundar
sig på socioekonomiska vilkor, ålder och ohälsa, ett samband som är mycket
tydligt. Det är grupper som SD ofta säger sig vilja skydda, men i praktisk
politik vänder ryggen. Detta gäller inte minst pensionärer och kroniskt
sjuka. Resultatet blir att i SD-land gäller det alltså att inte hamna på
samhällets skuggsida, då finns uppenbart risken att någon med större plånbok
går före.
Samma sak gäller på det andra stora ansvarsområde som Region Skåne har att
hantera. På det regionala utvecklingsområdet skulle ett genomförande av
deras politik skapa stagnation. De valde exempelvis att säga nej till hela
det regionala utvecklingsprogrammet tidigare i år – ett program som skall
stärka ekonomin, arbetsmarknad, miljö och infrastruktur i Skåne, grunden för
hela välfärden.
Sverigedemokraterna ansåg att det stod för mycket om mångfald som en
möjlighet. Genom att säga nej till programmet valde de också att säga nej
till att skapa förutsättningar för ökade skatteintäkter och bättre välfärd.
Tydligt är att SD hellre ser en stor skånsk arbetslöshet för alla än någon
nysvensk i arbete.
Att sedan SD även vill sänka kulturen och folkbildningen i Skåne konfirmerar
bilden av ett trångsynt parti som skulle rasera välfärden om de fick chansen.
Om drygt nio månader är det val till Region Skåne. För oss miljöpartister är
det klart att vi aldrig skulle sätta oss i vare sig någon majoritets- eller
minoritetskonstellation i Region Skåne som skulle kräva stöd av SD. Det är
dags för de andra partierna att vara lika tydliga när det gäller
”regeringsbildningen” i Region Skåne.
ANDERS ÅKESSON