Tjejer är ute. Nu är det unga killar som gäller.
”Vem bryr sig om killarna?”, tycks vara den prioriterade frågan för många,
inklusive feminister.
Vi noterar att åsikten ofta förs fram att det satsas så mycket på unga tjejer
medan killars problem ignoreras i jämställdhetskampen.
Och visst är det viktigt att belysa att också killar drabbas av en maktordning
där de förväntas vara herre på täppan med våld, heterosexualitet och
förnekelse av känslor som verktyg.
Det finns tydliga bevis på att många unga killar har det tufft. De får sämre
betyg, kommer inte in på högskolan och begår självmord i högre utsträckning
än de jämnåriga tjejerna. Det är med rätta som unga killars situation och
position uppmärksammas. Skall vi uppnå jämställdhet måste vi jobba på alla
fronter.
Sveriges 60 tjejjourer har valt att arbeta på en av dessa fronter. Den är i
sig bred och komplex och inkluderar Sveriges alla tjejer och transtjejer.
Hundratals volontärer arbetar dagligen med att stötta, ordna
aktivitetskvällar, sommarläger och informera på skolor.
Samtidigt vänder sig projekt som Killfrågor.se, Sharaf hjältar och
Stadsmissionens mottagning för unga män till killar med stöd och samtal.
RFSL:s fritidshäng Egalia vänder sig till till HBT-ungdomar: killar, tjejer
och trans. Olika verksamheter har olika fokus och tillvägagångssätt. Det ger
de berörda ungdomarna alternativ, vilket är utmärkt.
Problemet uppstår när ansvaret för de unga killarna om och om igen läggs på
tjejjourerna. När tjejer står i fokus uppfattas det ofta som en orättvis
specialsatsning, medan den sedvanliga snedfördelningen av pengar till
killars fritid och forskning om mäns kroppar och hälsa går obemärkt förbi.
Att en grupp har det tufft utesluter inte att andra också har det.
Naturligtvis behöver unga killar råd och stöd. Frågan är:
Skall tjejjourerna, som vi upplever ofta sker, klandras om råden och stödet
saknas?
Tjejjourerna är ideella föreningar som till allra största del drivs av
volontärer. Jourerna är inte del av någon statlig satsning eller kommunal
verksamhet. Det är därför problematiskt att tala om tjejjourer i samma
mening som man hävdar att det satsas så mycket på tjejer. Kontakta vilken
volontär som helst och fråga hur mycket hon tycker att det satsas på hennes
arbete.
Det som är beklagansvärt är att inte fler satsar på killar på det sätt som
tjejjourerna satsar på tjejer. Eller skapar projekt för både tjejer, killar
och trans. Det är synd att inte fler gör som tjejjourerna, Killfrågor.se och
Egalia – uppmärksammar ett problem och gör någonting åt det.
CARIN GÖRANSSON
ANGELA BEAUSANG
CARINA OHLSSON