En ny generation, född på 1980-talet, förbereder sitt intåg i samhällslivet.
Det är en välutbildad generation som präglas av stark individualism och ett
ifrågasättande av auktoriteter. Som tillhörande denna generation vet jag att
den upplever de politiska partierna som slutna. Denna generation använder
därför andra arenor för att kanalisera sitt samhällsengagemang.
Den ställer nya krav på de politiska partierna och det politiska arbetet i
kommuner och regioner. I framtiden måste startsträckan för den som vill gå
in i politiken och få verkligt inflytande vara betydligt kortare.
Förhoppningsvis är det då fler som engagerar sig under en del av sitt liv
för att sedan lämna och därefter komma tillbaka under en annan del av livet.
I dagens kunskapssamhälle är medborgaren välinformerad, medveten om sina
rättigheter och en aktiv kravställande konsument av välfärdstjänster. Det är
en utveckling som bör bejakas eftersom det skapar förutsättningar för en
diskussion om den offentliga sektorns innehåll där politiker i högre
utsträckning än idag kan dra lärdom av medborgarens erfarenheter.
För att möta samhällsutvecklingen måste det utvecklas nya arbetsformer och
offentliga arenor som kan vitalisera demokratin och där politiken flyttas ut
från sammanträdesrummen. Det förutsätter också en ny politikerroll.
Alltför ofta har medborgardialogen ägt rum utifrån att politiker har en
samhällelig penningpåse som skall delas ut till olika intressenter. Det
politiska samtalet reduceras till en dialog mellan givare och mottagare.
Istället borde vi försöka skapa en förutsättningslös dialog där politiker
och medborgare är jämbördiga. Det är en politikerroll som är anpassad till
den medvetne medborgarens krav och nya generationers förväntningar.
I denna anda inrättade Region Skåne 2007 ”Regionala beredningar för tillväxt
och hälsa”, med det tydliga syftet att stärka dialogen med skåningarna.
Arbetet bedrivs med övertygelsen att det i dialog mellan medborgare och
förtroendevalda skapas bättre och bredare beslutsunderlag.
För att stärka medborgarinflytande i mellanvalsperioden har de regionala
beredningarna rätt att väcka initiativ till såväl högsta beslutande organ,
Regionfullmäktige, som till andra politiska nämnder.
Beredningen i sydvästra Skånes ansvarsområde omfattar elva kommuner från
Trelleborg i söder till Höör i norr. Dialog har under det första
verksamhetsåret ägt rum med såväl pendlare i kollektivtrafiken som patienter
i väntrum på vårdcentraler.
Aktiviteterna har ökat vår kunskap om medborgarnas förväntningar på
välfärdstjänster, men också startat en diskussion mellan medborgare och
politiker om hur vi skall använda och prioritera våra begränsade resurser.
Erfarenheten visar också att dialogen i sig har ett egenvärde. I en tid då
allt färre känner någon som är förtroendevald kan betydelsen av att få ett
ansikte på demokratins aktörer inte underskattas.
Kritiker menar att detta arbetssätt riskerar att sudda bort de ideologiska
skiljelinjerna och att ansvarsutkrävande kan försvåras. Det är naturligtvis
för tidigt att svara på om den kritiken har fog för sig.
Men intrycket i detta skede är att uppsökande aktiviteter och en
förutsättningslös dialog inte begränsar medborgarnas benägenhet att vilja
rösta utifrån ideologiska utgångspunkter på valdagen. Det är min övertygelse
att en ökad medborgardialog leder till ett ökat förtroende för demokratin
som helhet, vilket i sin tur ökar viljan att använda sin rösträtt.
Genom inrättandet av regionala beredningar har Region Skåne tagit viktiga
initiativ i rätt riktning där demokratins former förändras i takt med
samhällsutvecklingen. Det krävs för att stärka förtroendet för demokratin.
MATS PERSSON
Tidigare artiklar i serien har publicerats den 23.1, 25.1 och 30.1.