Sverige är det land där liberaliseringen internationellt sett ökat mest sedan 1996. Både borgerliga och socialdemokratiska regeringar har bidragit. Många monopol har avskaffats till exempel SJs, apotekets och på elmarknaden. Vi har fått det fria vårdvalet när vi blir sjuka. Samkönade par får gifta sig och adoptera barn, ensamstående kvinnor får adoptera.
Den fria aborten är en självklarhet sedan 37 år trots att lagen på sin tid mötte stort motstånd. Inom sjukvården har patientens självbestämmande blivit det kanske viktigaste området.
Men en viktig fråga där friheten att bestämma själv inte gäller är i samband med den egna döden.
Om jag befinner mig i slutfasen av en dödlig sjukdom och bara har ett outhärdligt lidande framför mig, förvägras jag möjligheten att avsluta mitt liv på ett skonsamt och värdigt sätt med läkares hjälp.
Hur kommer det sig att dödshjälpsfrågan släpar efter? Säkert spelar rädsla och obehag inför döden och döendet in.
En utredning som belyser frågan borde tillsättas. Men socialminister Göran Hägglund från KD, riksdagens minsta parti, tillåts blockera den möjligheten år efter år.
I andra länder är det annorlunda. I det konservativa England framlades i november 2011 utredningenThe Commission on Assisted Dying som föreslår att läkarassisterad suicid ska tillåtas för beslutskapabla personer. Och samma månad föreslog Kanadas vetenskapsakademi Royal Society of Canada i en utredning att landets lag från 1995 som kriminaliserade eutanasi ändras så att såväl läkarassisterad suicid som eutanasi ska införas. Denna utredning borde svenska riksdagsledamöter och läkare som arbetar med palliativ medicin och troende människor läsa.
Den franske socialistiske presidentkandidaten François Hollande har ställt sig positiv till dödshjälp. Går han segrande ur det stundande valet, kan eutanasi bli tillåtet.
I Holland är dödshjälp legaliserat sedan 2002, i Belgien sedan 2002 och i Luxemburg sedan 2009.
Och i Schweiz är läkarassisterad suicid tillåtet sedan 1940, i Colombia sedan 1997, i Albanien sedan 1999 och i de amerikanska delstaterna Oregon och Georgia sedan 1994, Hawaii sedan 2004. Washington sedan 2008 och i Montana sedan 2009.
Snart lär också provinsen Quebec i Kanada tillåta läkarassisterad suicid.
För något år sen kom ett utslag i Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna (Haas vs Switzerland) i ett fall som drivits av Dignitas, en organisation i Schweiz som bistår svårt sjuka människor från hela världen att dö på ett värdigt sätt. Domstolen fastslog efter en åtta år lång process att den schweiziska staten skulle bifalla Haas önskan att få hjälp att dö. Myndigheterna i Schweiz vägrade visserligen att följa domstolens beslut och Haas tog sitt liv. Men det intressanta med domstolens utslag är att det anses vara en mänsklig rättighet att få läkarassisterad hjälp att dö.
Att svenska riksdagsledamöter, med ett fåtal undantag, inte tar upp eutanasifrågan utgör ett demokratiskt problem om man betänker att flera opinionsmätningar har visat att cirka 80 procent av svenska folket anser att någon form av läkarassisterad självvald död skall tillåtas i Sverige för den som lider av en obotlig sjukdom.
På onsdag, den 18 april, ska motionen Självbestämmande vid livets slut , skriven av Eva Flyborg (FP), Fredrick Federley (C), Staffan Danielsson (C), Helena Leander (MP) behandlas i riksdagen. Vår förhoppning är att alla riksdagsledamöter, självständigt och oberoende av partitillhörighet, tar ställning till den.
Dödshjälp under reglerade former är en humanitär åtgärd och kan utan svårighet motiveras etiskt.
Eller som Jacques Poiher, en känd fransk författare och före detta dominikanermunk, skriver:
Den självvalda döden är inte ett val mellan liv och död, det är ett val mellan två sätt att dö.
Gunnar Hagberg
Berit Hasselmark