Den ofta dogmatiska vårddebatten mellan socialdemokratiska och borgerliga
politiker har stulit fokus från hur dagens vård i verkligheten ser ut.
Risken är att även 2010 års samtal om vården inför valet återigen och endast
kommer att handla om hur driften av vården skall ske. Vi tror att denna
debatt – om vården skall vara offentligt eller privat driven – har varit
hämmande för vårdens utveckling utifrån ett medborgarperspektiv.
Vården måste utvecklas. Detta gäller all vård, oavsett driftsform. Den nära
vården mår bra av en mångfald av driftsformer. Det kan vara offentliga,
privata, kooperativ eller idéburna aktörer som driver vårdcentraler.
Hade detta varit i fokus för fler inom politiken så hade vi säkerligen sett
snabb utveckling av kvalitet och tillgänglighet inom den nära vården.
För vår del är det innehållet i vården som är det viktiga och inte om den
bedrivs i privat eller offentlig regi. Om detta borde debatten om framtidens
vård handla.
Det finns många goda exempel inom den svenska vården. Tyvärr ser vi också
ibland sämre exempel. Dessa exempel står att finna oavsett driftsform. För
oss är det viktigt att inte låta att sätta en ideologisk giftstämpel på
vissa driftsformer.
Vi tror att personalens kunskap och engagemang är mer avgörande för en lyckad
vård än driftsformen i sig. Det viktiga är att all vård är solidariskt
finansierad via skattesedeln och tillgänglig för alla invånare oavsett
storlek på plånboken.
Vården skall vara behovsstyrd, hälsofrämjande, trygg, nära, ha hög kvalitet
och se på människan i ett helhetsperspektiv. För det krävs resurser och
ersättningssystem som beaktar socioekonomiska förhållanden, men också
möjlighet till utvecklingsarbete inom såväl den privata som den offentligt
drivna vården.
Kommuner och landsting står inför stora utmaningar då efterfrågan på vård- och
omsorgstjänster kommer att öka. Samtidigt växer människors vilja att påverka
och göra sina egna val.
Detta kommer att kräva smartare sätt att arbeta för att uppnå en effektivare
vård. Med dessa utmaningar vore det felaktigt att diskvalificera
entreprenörskapet inom vård och omsorg. Vi ser det också som felaktigt att
inte låta vårdföretagare inte få ta ut vinst. Det skulle leda till en
radikal minskning av antalet entreprenörer inom vården, vilket vore
olyckligt.
Vi är lika övertygade om att medborgarna måste få tillgång till vårdens
resultat och ekonomi. Det gäller så väl offentliga som privata aktörer.
Att försöka gömma sig bakom vita rockar, offentliga byråkratier eller
aktiebolagsformen istället för att inte medverka till öppenhet skadar
förtroendet för vården och dess utveckling.
Vården får aldrig bli ansiktslös och ansvar måste alltid kunna utkrävas. För
detta krävs ett synligt och uppenbart ägande som inte prioriterar
kortsiktiga vinster.
Såväl offentliga som privata vårdproducenter är i behov överskott för att
kunna utveckla verksamheten. Medborgarna förväntar sig att detta görs
utifrån ett skatteperspektiv.
Om man försöker glida undan detta så gör man den framtida vården otjänst,
samtidigt som kraven på regleringar säkert kommer som ett brev på posten
gällande den offentligt finansierade vården.
Vad vården behöver är bättre tillgänglighet och öppenhet – inte blåa eller
röda ideologiska hämskor.
ANDERS ÅKESSON
HANS DAHLGREN