De nordiska parlamenten debatterar i vår var för sig gränshinder i Norden.
Den danska folketingsdebatten om den fria rörligheten i Norden blev dessvärre återigen en upprepning av alla de goda avsikter och löften, som uttalats av politiker från båda sidor av Öresund, många gånger tidigare.
Inte mycket har saknats när det gäller Öresundsregionen - vision, gränshinder, uppgörelser om att ta bort hinder, utmaningar och möjligheter, konkreta förslag till åtgärder. Endast politisk vilja och handlingskraft har det rått en allvarlig brist på.
Öresundsregionen föddes med Öresundsbron. Under 00-talet gjorde den danska regeringen spridda insatser för att stärka regionen, men det gav inga resultat.
Den nya S-ledda danska regeringen verkar få saker i rörelse, men även nu saknas åtgärder.
Det måste bli lättare att röra sig i regionen. Idag kostar det för mycket för bilister och tågresenärer att åka över Bron. Det resulterar i en ekonomisk barriär som snarast kan liknas vid en surdeg för hela Öresundsregionen. Broar är en naturlig del av vägnätet, precis som motorvägar och vägar. Man bör därför kunna färdas gratis över Bron.
Ett annat hinder är kollektivtrafikens biljettpriser, zontaxesystemet i Öresundsregionen. Det finns tre tariffzoner - en täcker Skåne, en Storköpenhamn och en Öresundsregionen. Systemet och därmed taxorna är orimliga i förhållande till om man åker i sitt eget land eller från ett land till ett annat.
Ett exempel:
En enkel resa mellan Köpenhamn och Malmö kostar 84 kronor för 3 zoner, medan en enkel resa mellan Malmö och Ängelholm kostar 64 kronor för 19 zoner.
Idag är den Öresundregionala utvecklingen ganska utspridd på olika fackministrar. Det gör att byråkratin frodas i bästa välmåga när dessa fackministrar i de båda länderna involveras, samtidigt som nationella intressen ofta kommer före Öresundregionala. Allt detta sker i en Öresundsregion, som har 3,6 miljoner invånare och levererar 26 procent av Danmarks och Sveriges BNP.
Utse en gemensam Öresundsminister, som har ett övergripande ansvar för Öresundsregionens utveckling.
Bygg en fast förbindelse mellan Helsingör och Helsingborg.
Knyt samman Norden med Europa och stärk Kastrup.
Satsa på en gemensam arbetsmarknad där människor får sitt hemlands arbetsmarknadsrättigheter.
Förstärk forskning och utbildning.
Inför fri tillgång till danska och svenska public service-kanaler.
Förstärk Öresunds regionala nyheter.
Förstärk stödet till kultur– och föreningslivet.
Satsa på mer dansk–svensk undervisning i grundskolan.
Fatta beslut om att man ska betala skatt där man bor.
För medborgarna är allt detta enkelt. Ska Öresundsregionen utvecklas, måste integrationen fortsätta, så att människor lätt kan flytta, arbeta och leva på båda sidor Sundet.
Och ska en sådan utveckling ske måste nationella intressen läggas åt sidan.