Sammanslagningen av universitetssjukhusen förväntas inte ge några positiva
effekter för patienterna. Den borgerliga regionledningen har erkänt att det
inte kommer att innebära minskade vårdköer. Tvärtom innebär det att väl
fungerande verksamheter och samarbeten splittras och bryts upp. Försämringar
som äventyrar både patientsäkerhet och vårdkvalitet.
Samtidigt framkommer allt fler exempel på misslyckade sammanslagningar av
kliniker. Det är inte ansvarsfullt att i än större skala genomföra samma
experiment igen.
Skapandet av jättesjukhuset lär inte ge några positiva effekter för
skattebetalarna. Planerna utgår från en felsyn om stordriftsfördelar i
offentlig verksamhet. Erfarenheter från liknande omorganisationer visar
istället att det medför ökade kostnader. Motsvarande förändringar i Göteborg
och Stockholm är tydliga exempel på detta.
I Stockholm minskade effektiviteten och personalen upplevde sig åsidosatt och
vantrivdes. I Göteborg gick det så långt att Socialstyrelsen valde att rikta
stark kritik mot sjukhuset. I bägge fallen har de utlovade förbättringarna i
kvalitet och effektivitet uteblivit.
Det finns även forskning som visar på att alltför långtgående stordrift av
sjukvård leder till ökade kostnader, minskad patientnytta och sämre
medicinska resultat. Skånes borgerliga regionpolitiker står nu mot såväl
beprövad erfarenhet som bekräftade forskningsresultat. Med allt som
kännetecknar maktens arrogans genomför de en politik som när den tidigare
prövats har lett till försämringar.
Samlade erfarenheter visar att ett brett stöd bland dem som närmast berörs är
en förutsättning för att genomföra omfattande förändringar med ett bra
resultat. Något sådant stöd för ett supersjukhus finns överhuvud taget inte
bland sjukvårdens personal. Knappast heller bland tusentals berörda brukare.
Däremot finns en mycket stor oro bland läkare, sköterskor och andra anställda.
Personal vars synpunkter och förslag konsekvent har ignorerats och
motarbetats. Effekten har blivit att personal har sagt upp sig och att
viktig kompetens och erfarenhet därmed har försvunnit.
Vi motsätter oss inte ett ökat samarbete inom den högspecialiserade vården och
den medicinska forskningen. Tvärtom tror vi att det är en nödvändighet för
en bra utveckling. Men nuvarande inriktning, som istället för att samordna
verksamheter siktar på extrem stordrift, strider mot bättre vetande. Det
riktar sjukvårdens utveckling bort från kärnuppgiften och det politiska
grunduppdraget – att erbjuda bästa möjliga vård till skåningarna. Det är
istället en forcerad process som i hög grad äventyrar vårdkvaliteten.
De borgerliga drömmarna om ett enda supersjukhus saknar brett politiskt stöd
och därmed långsiktiga förutsättningar. Socialdemokratiska företrädare i
Region Skåne har tydligt deklarerat att de inte stödjer projektet och att
beslutet kan komma att rivas upp vid ett majoritetsskifte.
Efter valet 2006 avvecklade de borgerliga i Region Skåne
sjukvårdsdistriktsnämnderna och minskade därmed både insynen och möjligheten
att påverka sjukvården lokalt. Ett supersjukhus för Malmö-Lund skulle
ytterligare försämra de förtroendevaldas insyn och möjlighet att i tid kunna
rätta till missförhållanden i vården.
Sammanslagningen av sjukhusen framstår alltmer som ett desperat försök från en
borgerlig majoritet att visa handlingskraft och dölja konsekvenserna av en
ensidig skattesänkarpolitik. En politik som resulterat i massiva
nedskärningar och försämringar i den skånska sjukvården med offrad
patientsäkerhet, nedläggning av väl fungerande vårdenheter och frustration
bland tusentals anställda. Över denna politik väljer man nu att resa ett
monument i form av ett sjukhus i kolossalformat.
ANDERS ALMGREN (S)
2:e vice ordförande,
kommunstyrelsen i Lund
BJÖRN ABELSON (S)
ordförande, Socialdemokraterna i Lund
MARGARETA DOVSJÖ (S)
oppositionsråd, Lund
BO BERNHARDSSON (S)
riksdagsledamot
ANNA-LENA HOGERUD (S)
ersättare i regionstyrelsen