"Falsk medmänsklighet att erbjuda heroin"

I sin replik (20.2) på min artikel om det danska heroinförskrivningsprogrammet (18.2) skriver Magnus Andersson att de som fastnat i ett missbruk behöver medmänsklighet, kärlek och trygghet. Ja, det instämmer jag i. Det behövs en professionell vårdinsats fylld av mänsklig värme, som kan hjälpa dem bort från missbruket.

Men det är inte det som Magnus Andersson erbjuder dem. Han erbjuder istället missbrukarna en spruta statligt heroin. Det är varken medmänskligt, kärleksfullt eller tryggt. Det är snarare en falsk medmänsklighet.

Jag tvivlar inte på att en del av de aktiva missbrukarna gärna vill att staten skriver ut heroin till dem. Men konsekvensen skulle bli en ständigt växande grupp permanent neddrogade människor.

Dessutom skulle annan behandling bli lidande: Vem vill vara kvar i metadonprogrammet, när man kan få heroin? Och vem vill gå in för drogfri behandling?

Om man frågar dem som jobbar med missbruksvård i Sverige och som dagligen träffar de mest utsatta missbrukarna, så har de en helt annan uppfattning än Magnus Andersson. Det bekräftas till exempel av Michael Magnusson, behandlingsansvarig på Minnesota i Malmö, i hans inlägg (17.3):

”De personer jag har haft glädjen att ha i behandling delar inte åsikten att droger är enda hjälpen mot droger”.

Nej, och det gör säkert inte deras anhöriga heller: Vilken mamma eller pappa skulle vilja att samhället håller sonen eller dottern neddrogad livet ut?

Statens ansvar för den som fastnat i ett missbruk är att ge vård, stöd och hjälp för att komma ur missbruket. I de svåraste fallen måste man ingripa med tvångsvård, något som idag sker i alltför liten omfattning.

Danmarks problem är att man aldrig haft någon mer omfattande drogfri behandling, och av ideologiska skäl inte vill tvångsvårda. Man har istället förlitat sig på metadonbehandling. Jag har inget emot metadon, det är bra för en del, men det måste vara i ett bredare program där man också ordnar bostad, sysselsättning och ett nytt socialt nätverk.

Om man emellertid i praktiken bara har metadon att erbjuda, då kommer man att få en växande grupp människor för vilka det inte är tillräckligt. Då kommer en del att säga att det är lika bra att ge dem heroin ”för då behöver de i alla fall inte stjäla”.

Det är en mycket passiv och uppgiven inställning.

När det gäller Björn Fries och Bengt Svenssons inlägg (18.3) så är det motsägelsefullt. Å ena sidan angrips jag för att ha kritiserat det danska heroinförskrivningsprogrammet. Men i nästa andetag tar de själva avstånd från det: ”heroin med sin korta verkningstid är inget lämpligt preparat för underhållsbehandling.”

I övrigt handlar artikeln om att missbruksvården måste stärkas, och det skriver jag gärna under på. Under förra mandatperioden gick S-regeringen in med statliga medel på över 800 miljoner kronor för att stärka vården. Men nästan alla dessa pengar har den borgerliga regeringen nu dragit in.

I narkotikaliberala kretsar sprids gärna myter om att missbruksvården är meningslös och har dåliga resultat. Det är fel. Under min tid som minister uppdrog jag åt Socialstyrelsen att ta fram forskningsbaserade riktlinjer för missbruksvården. Det visade sig att den drogfria behandlingen ofta har mycket goda resultat.

Till och med tvångsvården, som narkotikaliberalerna betraktar som en styggelse, fungerar överraskande väl. Ett exempel: när man efter fem år följde upp de klienter som vårdats på Lundens LVU/LVM-hem i Lund så var nästan hälften drogfria.

Det får anses vara bra med tanke på att de togs in för behandling mot sin vilja, och att de då hade ett mycket tungt missbruk. Den frivilliga vården har naturligtvis ännu högre resultat.

Jag har haft två riksdagsdebatter med min efterträdare Maria Larsson (KD) om detta, den 12 och 16 mars. När det gällde det danska heroinförskrivningsprogrammet så var vi överens: det var fel väg att gå, och hon skulle ta upp det med den nye danske hälsoministern.

Men när det gällde missbruksvården, så var vi inte ense.

Jag ser nu hur den statliga missbruksvården skärs ner kraftigt. 150 jobb och 60 vårdplatser skall bort inom Statens institutionsstyrelse, Sis. Bland annat skall Lundens LVU-hem, med behandling för unga kvinnor i åldrarna 16–19 år, läggas ner.

För dessa kvinnor är alternativet till vård ofta fortsatt missbruk, kriminalitet och prostitution. Nu måste regeringen agera så att dessa nedskärningar förhindras.

Det är bra vård som vi ska erbjuda dem som fastnat i ett missbruk, inte statligt heroin.

MORGAN JOHANSSON