När partiledare som Mona Sahlin (s) och Jan Björklund (fp) firar den stat
som konsekvent och grymt i 60 års tid kränkt palestiniernas mänskliga
rättigheter stödjer de apartheid och militär ockupation. Det går inte att
hylla Israel och samtidigt försvara principen om alla människors lika värde.
I ett upprop som publicerades i The Guardian deklarerar över 100 judiska
kulturpersonligheter att de inte tänker delta i firandet och uppmanar andra
att göra detsamma.
Vad är det som många judar över hela världen vill fira? En apartheidregim,
en militär ockupationsmakt och en stat med svåra demokratiska brister.
Israeliska medborgare med palestinsk härkomst har inte tillgång till 90
procent av marken inom FN:s erkända gränser. Judar kan inte gifta sig med
kristna eller muslimer. Gifter sig en israelisk medborgare med en
palestinier så får maken eller makan inte bosätta sig i Israel.
Vilket land i Europa skulle acceptera regler där mark enbart kan köpas och
makar enbart kan bosätta sig om de har rätt etnicitet och där din religion
avgör om du kan gifta dig? Många rättigheter styrs av etnisk härkomst,
vilket står i strid med demokratins grundläggande principer om människors
lika värde.
För 60 år sedan fördrevs 750000 palestinier från sina hem och idag finns 4
miljoner palestinska flyktingar. Flertalet lever fortfarande i
flyktingläger, isolerade av åtta meter höga murar med ett myller av
checkpoints i ett fängelseliknande system. Gazaborna lever i ett
utomhusfängelse, världens mest tättbefolkade område med 80 procent av
invånarna under fattigdomsstrecket. Ordet fängelse ger inte full rättvisa
till den misär som Israel tillsammans med USA skapar för Gazaborna.
Staten Israel är ett resultat av världssamfundets slutsatser och insikter om
behovet av folkrätt och mänskliga rättigheter efter andra världskriget. Men
Israel har brutit mot fler FN-resolutioner än något annat land i världen.
Israels kränkningar av folkrätten är beklämmande.
Listan är lång: byggandet av bosättningar, av muren, konfiskering av
palestinsk mark och bostäder, annekteringen av östra Jerusalem,
utomrättsliga avrättningar, godtyckliga arresteringar utan rättssäkerhet,
inskränkningar av palestiniernas rörelsefrihet, militär aggression som
drabbar civila, förhindrande av hjälpinsatser med mat och mediciner,
kollektiva bestraffningar som avstängning av el och vatten ...
Är det här en olöslig konflikt? Nej, men vi måste sluta tro att dessa
förhandlingsskådespel är en fredsprocess och inse att konflikten handlar om
makt över mark och vatten och att Israel beslagtar mer för varje dag som
går. Att det finns en stark part, ockupationsmakten, och en svag part, de
ockuperade.
Folkrätten kräver att Sverige, EU och FN börjar använda påtryckningsmedel.
Vi kan inte fortsätta med vapensamarbete och köpa vapen från Israel. Vi
måste våga använda EU:s handelsavtal för att sätta press. Vi borde bojkotta
vissa israeliska varor för att skapa den rörelse som fällde Sydafrikas
apartheidregim. 60 år är nog. Det är dags att respektera folkrätt och
mänskliga rättigheter.
YVONNE RUWAIDA