Under striderna i och omkring Gaza mellan den 27 december och 18 januari 2008
drabbades civilbefolkningen i Gaza och södra Israel hårt av våldet,
förstörelsen och lidandet. Befolkningen i Gaza, som i åratal lidit av
effekterna av ockupation, blockad, inbördeskrig och ekonomisk kollaps,
drabbas nu ytterligare av död, förstörelse och hemlöshet, och går
ångestfyllt en osäker framtid till mötes.
Jag såg omfattningen av de kränkningar som människor i Gaza utsätts för då jag
besökte området bara två dagar efter att vapenvilan deklarerats. Det jag såg
och hörde berörde mig djupt.
Men befolkningen i Gaza och södra Israel är inte de enda offren för kriget.
Även den politiska processen, som pågått sedan konferensen i Annapolis i
november 2007, har påverkats negativt. När vi nu försöker möta behovet av
humanitärt bistånd och återuppbyggnad av samhället, så måste vi också se
till att återuppta och återskapa de politiska processerna: inom det
palestinska samhället, mellan palestinier och israeler och mellan Israel och
arabvärlden.
Tre veckor av intensiva strider slutade med att båda sidor den 18 januari
annonserade en ensidig vapenvila. Situationen har sedan dess förblivit
ömtålig, med fortsatt våld och fortsatta avspärrningar. Detta understryker
behovet av en hållbar och fullt ut respekterad vapenvila, så som FN:s
säkerhetsråd krävt.
Egypten har på ett föredömligt sett lett ansträngningarna för att få till
stånd en sådan vapenvila, och även för att uppnå flera andra mål: öppning av
gränsövergångarna till Gaza, frigivning av palestinska fångar i utbyte mot
den fångne israeliske soldaten Gilad Shalit, och en palestinsk politisk
återförening och försoning.
Egypten har också tagit initiativ till och står som värd för det
internationella möte som nu äger rum i Sharm el-Sheikh för att tillgodose de
ekonomiska behoven inför en återuppbyggnad i Gaza.
Att gränsövergångarna åter öppnas är av avgörande betydelse för att en
vapenvila skall hålla och för att humanitär hjälp och bistånd till
återuppbyggnad skall nå fram. För att en hållbar överenskommelse kring
gränsövergångarna skall vara möjlig måste Israels legitima säkerhetsbehov
tillgodoses, vilket i sin tur förutsätter att den palestinska myndigheten
har förmåga att ta det ansvar som en sådan överenskommelse innebär.
För att detta skall vara möjligt måste det palestinska folket återförenas
under en gemensam regering. Jag har klargjort att FN kommer att samarbeta
med en gemensam palestinsk myndighet för både Gaza och Västbanken under
ledning av president Abbas. Jag uppmanar alla palestinska partier och alla
regionala och internationella aktörer att stödja den palestinska
försoningsprocessen.
Krisen i Gaza visar djupet av våra tidigare politiska misslyckanden, och
understryker behovet av en rättvis och hållbar fred för alla folk i
Mellanöstern. Det behövs en enhetlig palestinsk myndighet som är fast
besluten att driva fredsprocessen vidare, och det behövs en israelisk
regering som håller fast vid sina åtaganden. Palestinierna måste ta
säkerhetsfrågorna på allvar – så som den palestinska myndigheten gör på ett
förtjänstfullt sätt på Västbanken – och israelerna måste på allvar sätta
stopp för nya illegala bosättningar.
Växande bosättningar underminerar tilltron till den politiska processen i hela
arabvärlden. Jag uppmanar alla internationella aktörer att ställa denna
fråga i centrum för fredsansträngningarna.
Under tiden måste FN fortsätta att ge humanitär hjälp till Gaza. FN sände ut
en begäran om assistans strax efter att striderna upphört, och jag hoppas
att givarna kommer att fortsätta bidra generöst till detta ändamål,
samtidigt som stödet till den palestinska myndigheten – vars budget betalar
för tusentals civila tjänstemän och grundläggande samhällsservice i Gaza –
fortsätter.
Jag har uppmanat alla aktörer att säkerställa att humanitär hjälp kommer fram
utan hinder till hela Gaza, att garantera hjälparbetarnas säkerhet och att
fullt ut respektera internationell humanitär rätt. Det får inte förekomma
några som helst hinder eller ingrepp mot humanitärt bistånd.
Vi måste också snarast möjligt gå från humanitärt bistånd till återuppbyggnad.
Annars kommer tusentals människor i Gaza att fastna i beroende och daglig
kamp för överlevnad, och möjligheterna till långsiktig tillväxt och
stabilitet att undermineras. Gaza måste återgå till ett tillstånd av
normalitet.
Det internationella samfundet måste arbeta sida vid sida med den palestinska
myndigheten som just nu utarbetar sina prioriteringar för återuppbyggnaden.
Vi kan inte heller negligera Västbanken där den palestinska myndighetens
reformansträngningar måste få fortsatt stöd.
För att vanliga palestinier skall se en tydlig förbättring av livsvillkoren
måste Israel också vidta omedelbara åtgärder för att öka rörelsefriheten och
underlätta tillgången till nödvändiga resurser som land och marknader.
Målet bör inte vara att återvända till den situation som rådde i Gaza – och i
fredsprocessen – innan den 27 december 2008. Nu mer än någonsin behövs en
fullständig och allomfattande fred mellan Israel och dess arabiska grannar
Samtidigt som Gaza får humanitärt bistånd och stöd till återuppbyggnad så
måste det internationella samfundet också hålla fast vid de mål som under så
lång tid både har förenat och undflytt oss: att få slut på ockupationen som
inleddes 1967, att upprätta en palestinsk stat på Gazaremsan och Västbanken,
inklusive östra Jerusalem – en stat som kan samexistera med Israel i fred
och säkerhet – och att åstadkomma en rättvis och hållbar fred mellan Israel
och alla dess arabiska grannar.
Jag lovar att göra allt i min makt som FN:s generalsekreterare för att uppnå
en sådan allomfattande, rättvis och hållbar fred i denna viktiga region. Det
internationella samfundet måste ta sitt ansvar för att underlätta framsteg
och, när så är nödvändigt, ställa tydliga krav på parterna.
I efterdyningarna till den tragiska konflikten i Gaza är detta mer angeläget
än någonsin.
BAN KI-MOON
Översättning: Magnus Jiborn