När den första domen från den internationella brottmålsdomstolen, ICC, i Haag avgjordes den 14 mars förklarades den kongolesiske rebelledaren för UPC/FPLC milisen, Thomas Lubanga, skyldig till krigsförbrytelser för rekrytering och användandet av barnsoldater 2002 och 2003 i kriget i nordöstra Demokratiska republiken Kongo.
Den fällande domen har hyllats som en framgång för domstolen men har också fått en del kritik; den långa processtiden på nästan sju år med flera avbrott, åklagarens hantering av sekretessbelagt material och användningen av mellanhänder i förundersökningen, samt att sexualbrotten inte inkluderats i åtalet.
Trots bristerna måste domen ses som en seger för den formella rättvisan, där det internationella samfundet bekräftat individens ansvar och vikten av att bekämpa straffrihetskulturer för grova övergrepp.
Domen sänder ut viktiga signaler om staters internationella förpliktelser och den enskildes individuella straffansvar för grova folkrättsbrott såsom folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser.
Enligt Romstadgan (för ICC) har Sverige en skyldighet att främja domstolens arbete på olika sätt. En betydelsefull prioritering i den svenska utrikespolitiken är också att genom det svenska rättsbiståndet stödja andra staters möjlighet att lagföra grova folkrättsbrott och andra allvarliga kränkningar i sina nationella rättssystem.
Raoul Wallenberg–institutet för mänskliga rättigheter och humanitär rätt bidrar till stärkandet av rättsstatsutvecklingen i andra länder.
Institutet bildades 1984 i Lund och är en oberoende, akademisk institution och privaträttslig stiftelse med uppdrag att främja universell respekt för mänskliga rättigheter och humanitär rätt. Det sker via forskning, akademisk utbildning och internationellt samarbete genom rådgivning och utbildning i Afrika, Mellanöstern, Asien och Europa.
Raoul Wallenberg bistod som svensk diplomat i Budapest under andra världskriget över 10 000 judar att undkomma deportering till Hitlers förintelseläger med hjälp av svenska skyddspass. Hans gärning påminner om allas vårt individuella ansvar att förhindra folkmord, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten.
Raoul Wallenberg–institutets arbete med att långsiktigt främja utvecklingen av människorättskulturer i andra länder strävar efter att i Raoul Wallenbergs anda förebygga allvarliga övergrepp och utgör ett av flera bidrag från det civila samhället till Sveriges ansvar att skydda globalt.
Principen om staters skyldighet och internationella samfundets ansvar att skydda befolkningen mot folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och etnisk rensning, Responsibility to Protect, R2P, bekräftades av FN:s medlemsstater på toppmötet i New York 2005.
R2P utgör en hörnsten i konfliktförebyggande till skydd av civila och omfattar skyldigheter och ansvar att förebygga och skydda men också att lagföra brott i rättsliga processer på nationell och internationell nivå.
När en stat uppenbart misslyckas att skydda sin egen befolkning övergår ansvaret på det internationella samfundet, som då kan stödja staten genom internationell assistans och kapacitetsuppbyggnad, men också vidta mer robusta åtgärder genom FN:s säkerhetsråd. Senast tillämpades principen i Libyen våren 2011 genom säkerhetsrådsresolutionerna 1970 och 1973.
Principen har också hänvisats till för att skydda civila i Syrien mot fortsatta attacker och angrepp. Medan främjandet av rättvisa och fred tidigare ansågs stå i ett spänningsförhållande, har ICC och de internationella straffrättsprocesserna i krigsförbrytartribunalerna för Rwanda och forna Jugoslavien visat att begreppen fred och rättvisa inte är oförenliga utan kompletterar och förstärker varandra – de utgör nödvändiga komponenter i genomförandet av R2P.
För att främja reformer inom rättssektorn och rättsstatsprincipen har Raoul Wallenberg–institutet samarbetat med rättsvårdande myndigheter genom stöd till institutionsbyggande och kapacitetsutveckling för domare, åklagare, polis och kriminalvårdsmyndigheter i länder som Kenya, Uganda, Zimbabwe, Indonesien, Burundi, Turkiet, Kina, Colombia, Sydafrika, Laos, Tanzania, och Zambia. I mandatet ingår inte övervakning eller granskning av övergrepp av de mänskliga rättigheterna. Arbetet sker istället med utgångspunkt i folkrätten genom dialog med samarbetspartnerna.
Marie Tuma
Diana Amnéus
Tisdag 24 april 2012