Turerna kring Sveriges Davis Cup-match mot Israel i Baltiska hallen 6–8 mars
har blivit en renodlad fars.
Först sluts avtal med Svenska tennisförbundet, därefter beslutas om spel inför
tomma läktare, sedan inleds misslyckade försök att låta Stockholm ta över
matchen, för att sedan åter landa i att matchen skall spelas i Malmö utan
publik. Det skulle kunna vara vilken dramaserie som helst på TV, men det är
det inte. Det är istället ett bra exempel på bristande politisk ledning och
handlingskraft.
För Malmös vidkommande är Davis Cup-fadäsen ödesdiger. Malmö stad har satsat
åtskilliga miljoner på att försöka profilera sig som en evenemangsstad och
också lyckats locka till sig större evenemang under de kommande åren, varav
Davis Cup-matchen är ett.
I vänsterkartellens halvtidsredovisning skrivs att ”Malmö skall vara en
attraktiv och framgångsrik evenemangsstad, så att Malmöborna får möjlighet
att uppleva bra och trevliga arrangemang och att nya besökare kan upptäcka
Malmös fördelar som turiststad”.
I Malmö stads budget för 2009 påtalas att ”Malmös arrangemangs- och
evenemangsverksamhet har stor betydelse både för Malmöborna och från
arbetsmarknads- och tillväxtsynpunkt”.
Vänsterkartellens eftergifter gentemot dem som inte kan skilja på idrott och
politik har emellertid kraftigt undergrävt Malmös trovärdighet som en
framgångsrik evenemangsstad. Någon ny Davis Cup-match i Malmö lär det inte
bli under överskådlig tid och andra riksidrottsförbund lär säkerligen ställa
frågan vad ett ingånget avtal med Malmö stad egentligen har för värde. Vem
vill eller vågar nu sluta ett evenemangsavtal med Malmö stad? För Malmöborna
är det socialdemokratiska sveket en katastrof.
Särskilt allvarligt i sammanhanget är agerandet av kommunstyrelsens ordförande
Ilmar Reepalu (S). I en intervju i Sydsvenskan i förra veckan uttryckte
Reepalu att matchen borde stoppas med tanke på händelserna i Gaza. Samtidigt
menade han att detta var hans strikt personliga uppfattning och skulle inte
sammanblandas med hans politiska uppdrag.
En så erfaren politiker som Reepalu borde givetvis veta bättre. När
kommunstyrelsens ordförande uttalar sig är det givetvis omöjligt att skilja
på officiella uttalanden och rent personliga.
Ilmar Reepalus agerande har nu istället underblåst de stämningar som präglat
de politiska demonstrationerna mot matchen och ökat risken för att dessa
kan urarta till våldsamheter. Därmed har också stadens evenemangssatsning
tagit skada.