För ett par år sedan rasade lärosätena över Högskoleverkets metoder för att
mäta kvaliteten i den högre utbildningen. Högskoleverket missade det
viktigaste, nämligen att värdera resultatet av utbildningen, menade
lärosätena. De ifrågasatte också tillförlitligheten och jämförbarheten i
Högskoleverkets bedömningar.
Efter detta togs nya tag. Representanter från utbildningsdepartement,
lärosäten, studentkårer och Högskoleverket satte sig ner och drog
tillsammans upp riktlinjerna för ett nytt utvärderingssystem – ett system
som skulle ligga till grund för något helt nytt, nämligen möjligheten att
fördela utbildningsanslag efter kvalitet. En viktig morot infördes således.
Parterna var överens om att tre faktorer måste finnas med i bedömningen för
att avgöra om en utbildning duger:
*lärandemålen, det vill säga vad studenterna förväntas lära sig
*examensarbeten, det vill säga resultatet av studierna
*studenternas egna synpunkter på sin utbildning, uppfångade i enkäter.
Högskoleverket fick regeringens uppdrag att arbeta vidare med förslaget. I
sann Saltsjöbadsanda engagerade sig hela högskolesverige och i september
överlämnades ett förslag som alltså byggde på utbildningsdepartementets egna
direktiv och tagits fram i just en sådan process som departementet krävde.
Mot den bakgrunden är den utvärderingsmodell som utbildningsdepartementet
presenterade vid ett möte på Rosenbad den 3 mars ytterst förvånande. På en
rad viktiga punkter avviker den från Högskoleverkets välförankrade förslag.
Högskoleminister Tobias Krantz (FP) lämnade dock en dörr öppen när modellen
lades fram på Rosenbad. Han lovade att lyssna på invändningar.
Vi tar honom på orden:
*Den nya modellen säger ingenting om lärandemål. Lärandemålen är centrala i
den europeiska Bolognaprocessen och nyckeln till världen utanför Sverige. De
sammanfattar vad studenterna uttryckligen skall lära sig.
Att inte utvärdera dem är att ställa de svenska studenterna utanför det
europeiska utbildningssystemet. Regeringen motarbetar därmed sin egen
strävan att göra högskolan mer internationell.
*De nationella studentenkäterna har plockats bort i den nya
utvärderingsmodellen.
Man nöjer sig med lokala kursvärderingar och studentbarometrar. Enkätstudier
är förvisso ingen lätt bransch, men om man inte ens skapar sig en bild av
vad studenterna tycker på en nationell nivå, så lär man inte heller kunna
jämföra lärosätens prestationer, vilket är en förutsättning för att kunna
fördela pengar.
*Vi ifrågasätter tanken att främja utbildningskvaliteten med enkäter bland
före detta studenter, så kallade alumniundersökningar. Sådana görs ofta
flera år efter avslutad utbildning. Svaren brukar vara så allmänna att de
blir svåra att använda i kvalitetsarbetet.
Slutligen förstår vi över huvud taget inte varför utbildningsdepartementet går
emot det som lärosätena och högskoleverk kommit fram till gemensamt i en
öppen process.
Handlar det om makt och prestige? Eller är det bara ett olycksfall i arbetet?
Oavsett svaret, hoppas vi att Tobias Krantz håller sitt löfte, har dörren på
glänt och lyssnar på våra synpunkter. Ingen tjänar på att Sverige får ett
utvärderingssystem som studenter och lärosäten inte har förtroende för.
LENNART WEIBULL, prorektor, Göteborgs universitet
BENGT-OVE BOSTRÖM, rektorsråd, Göteborgs universitet
KLARA GUSTAVSSON, ordförande, Göteborgs universitets studentkårer
EVA ÅKESSON, prorektor, Lunds universitet
KRISTINA JOSEFSON, utvärderingschef, Lunds universitet
CHRISTIAN STRÅHLMAN, ordförande, Lunds universitets studentkårer