Ilmar Reepalu: ”Därför avgår jag” - Sydsvenskan
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Ilmar Reepalu: ”Därför avgår jag”

Ilmar Reepalu: ”Därför avgår jag”

Ilmar Reepalu: ”Därför avgår jag”

Aktuella frågor. Ilmar Reepalu (S) förklarar varför han lämnar sin post som kommunstyrelsens ordförande i Malmö.

Efter snart 20 år som kommunstyrelsens ordförande lämnar jag mitt uppdrag den 1 juli i år.
Det ger Socialdemokraterna tid att utse en efterträdare inför valet. En ny ledning kan formeras och arbeta in sig i sina roller. Väljarna får möjlighet att pröva de personer som kommer att söka deras förtroende.
Är jag trött på politiken, på de hårda debatterna, på den slags utsatthet som följer med det uppdrag jag haft? Svaret är nej.
Men visst har arbetsbördan ofta varit tung, en arbetsvecka på ständigt 70 till 80 timmar i ett par decennier. Förhoppningsvis växlas den nu ned till 40-timmarsvecka.
Jag tänker inte sluta med politiken, men jag vill att min tid också ska räcka till för mitt barnbarn.
När jag ser tillbaka på min tid som kommunstyrelseordförande, är det uppenbart att ett helt nytt Malmö har skapats på 20 år.
När Socialdemokraterna återkom i ledningen 1 november 1994 stod Malmö på randen till en samhällskollaps. Industridöden och företagens flykt från kommunen hade på kort tid drivit upp arbetslösheten till gigantiska 22 procent.
Den tidigare majoriteten hade också lämnat efter sig det största budgetunderskottet som någon svensk kommun har haft, 1300 miljoner kronor.
Vem vill bo i en sådan stad, vem vågar investera där och vad finns där för framtid?
Det var frågor som ställdes till oss och som jag ställde mig själv. Slumpen ger inte svaren på dem. Man måste själv göra det. Och ibland uppstår tillfällen, som måste fångas i flykten.
Ulf Laurin, SAF-ordförande och ordförande för Malmömoderaterna, hade modet att ta min utsträckta hand när jag såg nödvändigheten av att bryta den totala brist på förtroende som tidigare funnits mellan näringslivet och kommunledningen oavsett politisk färg.
Berlinmurens fall i november 1989 och beslutet om Öresundsbron 1991 gjorde att Malmö kunde se sig själv i ett nytt sammanhang: Malmö skulle kunna vara ett strategiskt brohuvud för företag som ville arbeta mot Öst- och Centraleuropa. Vi satsade på nya företag, små och större, internationella företag, men framför allt besöksnäringarna. Där låg och där ligger Malmös framtid.
Jag var inspirerad av professorn Åke E Andersson, som jag känt sedan min tid på Chalmers. Han hade en modell för framtiden, det så kallade K-samhället. Istället för att Malmö desperat jagat stora och mogna industrier till arbetarstaden, en tämligen utsiktslös jakt präglad av det förflutnas värderingar, ville jag att staden skulle satsa på de välståndsskapande k:na: kunskaper, kreativa resurser, kommunikationssystem och kulturellt kapital.
Genom att engagera ett stort antal människor från samhällets olika delar, översattes K-samhället till Malmöförhållanden. Inte utan motstånd. Inte utan besvikelser på vägen. Inte utan misstro, även från många i mitt eget parti.
Att dåvarande statsministern Göran Persson inte orkade fullfölja Malmö högskolas uppgradering till universitet är en av dessa besvikelser. Men det kommer att ske.
Att så många i en tid då ingen ville bygga bostäder i Malmö protesterade mot Bo01, denna fantastiska möjlighet att nära centrum bygga ett miljömässigt nydanande bostadsområde tillgängligt för alla Malmöbor och utan att det kostade en enda skattekrona, var för mig en grym besvikelse. Varför såg inte de som protesterade det jag såg?
Och att Citytunneln, som ger en helt ny dynamik till Malmös centrum, skulle förhalas så länge av regeringen Persson, var lika onödigt som plågsamt. Där förlorade Malmö fem år.
En personlig besvikelse blev också den i sig angelägna diskussionen om antisemitism och motsättningar mellan olika grupper i Malmö. Olyckliga formuleringar från min sida vantolkades och vreds till djupt kränkande påståenden om var jag står i dessa frågor. Ämnet är alltför allvarligt för illvilliga personkampanjer.
När jag ett ögonblick ser tillbaka, i perspektiv av den nuvarande europeiska krisen, ser jag de dystra spåren efter finanskrisen på 1990-talet. Det handlar om den arbetslöshet som blir kvar efter strukturomvandlingen, med den följer fattigdom, utanförskap, kriminalitet och sociala klyftor. Staten hanterade sitt gigantiska underskott genom att tvinga kommunerna att skära ned med mer än 100 miljarder kronor. Barn och unga drabbades hårdast och en del av dem har fortfarande inte kommit ut i arbetslivet. Det är en viktig lärdom. I kristider måste man satsa på utbildning istället för att skära ned.
Min vision är att Malmös olika delar ska länkas samman. Det tog mer än hundra år att bygga det segregerade Malmö, där särskilda stadsdelar byggdes med arbetarbostäder och andra för medelklassen. Att bygga bort segregationen, även med de ansträngningar vi gör, kommer att ta mer än femtio år. Det är därför det är så viktigt att motverka segregationen också genom att skapa nya mötesplatser, inte minst för de unga Malmöborna, oavsett var de bor någonstans.
Varje gång man bygger nytt och förändrar staden måste man kraftfullt motverka segregationen, men därutöver också arbeta med sociala faktorer. Vi har gjort det i Holma, i Augustenborg och på Möllevången. Man ska alltid börja med att förbättra levnadsvillkoren för dem som har det svårast.
Och nu gäller det att få invånarna i Seved, Herrgården, Kroksbäck och Lindängen med i arbetet – där deras önskemål och drömmar ska vara styrande.
Malmö står inför en stor organisatorisk förändring. Fem nya stadsområden skapas och en ny organisation för barn- och ungdomsverksamheten.
Jag anser att ett sådant skifte kräver ett nytt politiskt ledarskap.
Det som hittills har varit framgångsfaktorn i Malmös omvandling har varit att kommunledningen i de stora strategiska frågorna involverat Malmöbor, företagare, föreningar och forskare. Vi har undvikit politiskt käbbel om långsiktiga strategiska frågor, istället har vi satt ryggarna ihop och jobbat för Malmös bästa.
Det här har varit det som har gjort skillnad under de senaste 20 åren och så måste det vara även de kommande åren om Malmö ska kunna nå sin fulla potential.
Jag är optimistisk om framtiden i ett Malmö som vibrerar av utvecklingskraft.
Ilmar Reepalu

Annons:
Annons:
Följ Vad är detta?
Här kan du följa ämnen eller skribenter som du är intresserad av. När du valt ett ämne hittar du de senaste artiklarna i din personliga meny, högst upp till höger på sidan. Där kan du också ta bort ämnen du inte längre vill följa. Du måste vara inloggad för att använda funktionen.
  • Malmö
  • Aktuella frågor
  • Opinion
  • Reepalus avgång
Annons:
Annons:
toppnyheterna just nu